....

Det var länge sen julibebisen tittade ut, den 5:e juli föddes en super söt liten gosse. Det var ett bra tag sedan men ska försöka knåpa ihop mina tankar kring förlossningen.

Jag hade bestämt med mitt doula-par att jag skulle ha ledigt från jouren mellan fredag kväll till söndag förmiddag, jag skulle i väg till annan ort. Men jag hade sagt OM förlossningen startar på fredagen så stannar jag givetvis kvar. Mycket rikigt, på fredag morgon strax efter kl 7 fick jag ett sms "tror något kan vara på g....vi hör av oss när vi är mer säkra". Jag hurrar men uppmanar till att vila så mycket som möligt eftersom jag förstår att kvinnan är i latensfasen. Kl 10.30 får jag ett nytt sms där det står att värkarna kommer oftare än innan samt att kvinnan fått en teckenblödning. Jag hurrar ännu mer och uppmanar de blivande föräldrarna att äta, vila och andas. :) Jag som doula fixar med barnvakt och ringer sambon samt mina vänner och förbereder för en icke-tripp till annan ort MEN packar väskan i fall att om det avstannar eller förlossningen går snabbt. Ca en timme efter senaste sms får jag ett till om att det är 3 värkar på 10 min men förlossningen tyckte att dom skulle vänta på 4 värkar på 10 min. sagt och gjort. Mannen peppar och kvinnar använder sig av tens som smärtlindring. Värkarna tilltar och blir kraftigare och kvinnan tycker inte riktigt att hon får någon pause mellan värkarna. Kvinnan tar 2 alvedon och ett bad för att se om det kan hjälpa och lindra lite, vilket det inte gör. Efter en stund bestämmer dom sig för att det är dags att åka in, jag får ett sms "vi åker in nu", kl är ca lunchtid. Jag föser in mina barn till grannen och åker förbi en affär och inhandlar så att jag klarar av att vara alert i många timmar framöver.

Jag kommer in på förlossningen ungefär vid två-tiden. Paret ligger då på ett förlossningsrum och ser ut att ha det riktigt mysigt. Kvinnan är öppen 5 cm, jag hurrar för ett super bra förarbete hemma! Kvinnan bestämmer sig för att bada vilket hon gör under en längre stund med vattenstrålen och det varma vattnet som smärtlindring. Jag och mannen turas om att stötta, badda panna och serva med dricka! Det är viktigt att dricka och kissa....

Inne på förlossningsrummet arbetar kvinnan fokuserat på andningen och hennes fina man är tätt intill, så fint att jag knappt klarar av att titta på dom utan att bli vattning i ögonen. Paret och jag träffar på ett par super härliga och fina barnmorskor samt barnundersköterskor. Vi är ett härligt team som respekterar och samarbetar med varandra!

Under hela förlosningsarbetet turas jag och mannen om med olika saker för att kunna hitta ett sätt som är bäst, vi avlastar varndra med massagen och lyssnar till hur kvinnan vill ha det. Hon mår bäst att få vara i sin mans famn medan jag står bakom och masserar och trycker ihop höfterna samt håller i den berömda kräkpåsen (som blev fykkd av spya fler gånger om ;) ). Kvinnan andas på hur bra som helst, helt ljudlöst och hon följer med i värkarna utan att kämpa emot.

Kvinnan kommer till en punkt när hon öppnat sig ca 7-8 cm och känner att hon är trött, behöver återhämta sig. Då fick vi peppa extra mycket, ändra ställning och pusha på ordentligt. Som smärtlindring längre in i förlossningen blev det sterila kvaddlar samt lustgas.

För att kvinnan skulle öppna upp sig den sista centimetern samt får bebisen att rotera ner ordentligt satt hon gränsle över en stol och lite senare stod hon på knä i sängen. När det var dags att krysta låg hon på sidan och var omfamnad av sin man och krystade i sån fin takt på ett helt korrekt sätt. Jag stod med kameran i högsta hugg och fick ta det första kortet på deras fina välskapta gosse på 3,7 kg och 51 cm lång som anlände kl 23! :)

Paret arbetade så bra tillsammans så att jag inte behövdes under krystvärkarna. Jag blev inbjuden av den allra finaste barnmorskan att få se jobbet från deras håll, hon visade och förklarade, helt otroligt vad kvinnokroppen kan!

Det är svårt 4 månader senare att komma ihåg en förlossning i detalj men jag kommer ihåg att den här förlossningen var helt magisk, jag var helt lyrisk efteråt! Som Doula var jag helt fascineradöver deras lugn, deras samarbete, hennes vilja, kraft och styrka. Som doula är jag extra nöjd över att hon andades helt ljudlöst genom hela förlossningen. Det var ett fåtal gånger jag behövde fånga upp henne och få in henne på rätt väg igen, hon och hennes man klararde det galant! :)

Hög på endorfiner satte jag mig i min bil med min packning och styrde mot min tripp till annan ort! :)

Jag googlade lite och kom in på Barnsidan.se och där fann jag ett samtal mellan Gudrun Abascal och Doulan Mia Althoff . Gudrun fick frågan:  Jag själv jobbar ibland med doulauppdrag, tror du att doulor behövs? Varför?

Gudrun svarar:

-Doulor behövs, för vi kan inte göra nog för att den födande kvinna ska känna sig trygg och stärkt i sin roll som den som föder sitt eget barn bäst. Även den mest förberedda och tuffaste föderska kan behöva en doula – även om situationen är perfekt kan den säkert göras ännu bättre. Doulan är betydelsefull för mamman eftersom doulan inte har något ansvar gentemot verksamheten. Hennes engagemang och ansvar gäller enbart mamman (och i viss mån pappan).

Vi har pratat tidigare i diskussionen om att dagens unga kvinnor saknar naturlig ”mammakunskap” och varje kvinnas egen bild av sig själv som mamma är oklar, och Gudrun tror att en doula kan hjälpa den blivande mamman en bit på vägen i sitt moderskap. Det är alltid lättare att gå igenom en tuff situation om man vet vad som väntar på andra sidan. Ju mer doulan och mamman har kunnat prata om förlossningen och förväntningarna på moderskapet (både praktiskt och emotionellt) desto bättre förutsättningar för att förlossningen ska gå bra och desto lättare blir det för mamma och barn att knyta an. Jag frågar lite försiktigt om hon eller andra barnmorskor kan känna sig hotade av en doulas närvaro. Hon säger att hon personligen inte gör det, det är den födande kvinnan som är i centrum och vi som är i rummet tillsammans med henne är där för hennes skull. Vår samlade erfarenhet är en viktig faktor för hur mamman uppfattar förlossningssituationen.

-Jag ser ingen konkurrens, alla har tydligt definierade roller även om en del arbetsuppgifter kan utföras av vem som helst i rummet. Det är möjligt att det finns barnmorskor som känner sig hotade eller kanske till och med ifrågasatta, men är man säker i sin roll och känner självförtroende så ser man nog doulan som en tillgång.

Gudrun Abascal är Chefbarnmorska på BB Stockholm och har arbetat som Barnmorska i många många år. Hon har bla skrivit boken "Att föda".

Nästa vecka börjar jouren för mitt Doulapar som har bf i början på juli. I dag fick jag ett sms om att slemproppen har gått. Vi får väl se om det kan leda till mer. Ibland är förlossningen nära när slemproppen har gått och ibland får man vänta i ett par veckor till. Svårt det där men alltid lika roligt och pirrigt när det börjar dra ihop sig inför förlossning. På torsdag nästa vecka ska jag bli intervjuad för en tidning, ett reportage om mig som Doula. Hur kul som helst ska det bli! :) I väntan på förlossning passar jag på att uppdatera mig och mina kunskaper genom att läsa boken "Föda utan rädsla" och äta ett par liter jordgubbar!

Hej!

Försökte skriva ett inlägg för någon vecka sedan men det kom visst inte upp.

Det var länge sen jag skrev något. Det beror mest på att Hösten/vintern har varit full med jobb och inget Doulande sedan Oktoberbebisen Alice.

Jag började ett till jobb i Oktober utöver min vanliga tjänst, vilket har inneburit mycket jobb.

Men nu har det lugnat sig lite. Sista tiden har det varit riktigt mycket Doulerisug så nu söker jag efter nya par som skulle vilja ha lite extra hjälp och stöd innan, under och efter förlossningen.

Är det du? Vet du någon? Tipsa gärna!

Jag finns på facebook åxå och där heter jag "Doula Kronobergs Län".

Nu äntligen är min Doulabebis nr 7 här. Det började med vattenavgång, sega värkar som inte ville ta fart och en liten filur som låg snett och inte ville tränga ner ordentligt. Efter noga övervägande och många olika försök till att få bebisen rätt så slutade det med ett kejsarsnitt. Ett bra sådant. Lugnt och harmoniskt. Glada och lyckliga föräldrar till en liten tjej!

Nu äntligen är min Doulabebis nr 7 här. Det började med vattenavgång, sega värkar som inte ville ta fart och en liten filur som låg snett och inte ville tränga ner ordentligt. Efter noga övervägande och många olika försök till att få bebisen rätt så slutade det med ett kejsarsnitt. Ett bra sådant. Lugnt och harmoniskt. Glada och lyckliga föräldrar till en liten tjej!

För två dagar sedan träffade jag mitt Doulapar, paret som ska ha i Oktober. Vi fikade, pratade andning, smärtlindring, vad man behöver i sin väska till förlossningen och andra praktiska saker att ha hemma när man kommer hem med bebisen. Eftersom jag älskar vagnar så blev det även en del vagnsnack, dom har nämligen köpt en Urban :)

Jag försökte förstå lite vad mitt uppdrag handlade om då jag tyckte det var ganska oklart. Men mannen sa att han tror att jag behövs mer än vad jag tror själv, att skenet bedrar. Mitt par verkar ganska lugna men kvinnan tror själv att hon kommer få panik under värkarna.

Tills vi ses nästa gång ska hon ha skrivit en förlossningsplan eftersom hon vet vad hon inte vill och det kan vara ganska bra att den ligger i hennes journaler.

Jag kan tillägga att hon redan har bytt barnmorska 3 ggr! ;)

Äntligen har appen till Bloggplatsen kommit, lättare och roligare att blogga då.

V 31 ska jag träffa mitt nya Doulapar igen.

Tills dess har jag semester