Nu händer det mycket, många Doulapar. Jag måste hela tiden skriva ner lite stödtext så jag kommer ihåg allt, viktiga saker såsom önskemål, tidigare erfarenheter och lite om hur vi ska lägga upp nästa samtal.

I går hade jag samtal med mitt Doulasamtal nr 2 som har bf i slutet på Mars månad. Kvinnan är väldigt orolig som person och grubblar mycket. Hon sa själv att hon kan vara väldigt negativ. Hon säger "hellre att jag tror att allt kommer gå åt helvete och sedan bli positivt överaskad om det inte gör det".

 Min arbetsmetod och mitt sätt att se på saker är mer "allt kommer att lösa sig på ett eller annat sätt. Det är viktigt att se saker positivt, vara i nuet och inte fokusera så mycket på det som har varit eller för långt fram i i framtiden". Under ett värkarbete är det verkligen fokus på nuet som gäller, inte ligga 10 värkar framåt och tänka "det här kommer aldrig att gå, jag dör". :)

I bland blir det inte som man tänkt sig, men oftast blir det bra ändå! Jag försöker peppa mitt Doulapar nr 2 till att tro mer på sig själv, att hon kan föda barn. Ibland behövs det lite hjälp från en barnmorska eller en läkare men bara för det så är man inte värdelös på att föda barn. Det viktigaste i slutändan är att kvinnan och barnet ska må bra!

Kvinnan är nu i vecka 30 och hon har som önslemål att vi ska ses 2 ggr till innan förlossningen. Hon ska våga lita mer på sig själv, våga be om hjälp och våga säga till när något känns fel.

På förlossningen kommer jag ha många uppgifter, ha koll på förloppet, sätta upp håret, smeta in lypsyl, se till att kvinnan inte får panik, vägleda mannen att hjälpa kvinnan på bästa sätt, massera och putta henne ur sängen. Hon säger själv att hon kommer bara bli liggandes på rygg och vägra flytta på sig! Men vi får väl se vem som bestämmer?! :)

Sen så ska jag ha ett Doulasamtal på lördag med mitt par nr 3 som har bf andra veckan i april. Vi ska träffas på ett fik och skriva förlossningsplan. :)

I slutet på förra veckan ringde en kvinna som är gravid och ska ha tvillingar i mitten på mars. Hon är från USA och har bott i Sverige i ca 5 månader. Vi ska träffas i morgon för att se om jag kan vara något för dom. Paret har sedan tidigare en son på 3 år som föddes med kejsarsnitt. Nu vill hon men inte han föda vaginalt. Just nu så ligger båda tvillingarna med huvudena neråt, så vi hoppas på det bästa!

Det var allt för mig för denna gång. Hoppas att jag hinner uppdatera i morgon efter mitt "första mötet" samtalet!

Nu när det är nytt år och en massa nya möjligheter så hoppas vi på ännu fler bebisar under år 2012. Jag hoppas i alla fall på att få vara med på många förlossningar och få se en massa söta bebisar möta världen.

Jag hoppas att ni som läser bloggen och gillar den sprider ordet vidare. Dela gärna bloggen med andra och gilla den på facebook.

Ni som har frågor eller funderingar kontakta gärna mig via kommentarsfältet längre ner eller via min mail på soderlund.kim@gmail.com                        

I går fick jag ett sms av en blivande mamma som skrev "Tack för i går, det kändes bra", sånt värmer i hjärtat, då vem man att det man gör betyder något.

Hej fina bloggläsare!

I dag har jag träffat mitt Doulapar nr 3 för andra gången. Det blev en mysig sconesfrukost och mycket husprat ;)

Vi precis som dom håller på att bygga hus, så det finns mycket att prata om!

Detta paret har bf andra veckan i april. Det här är ett lite annorlunda uppdrag med väldigt mycket känslor. Paret har sedan tidigare en dotter som tyvärr dog direkt efter förlossningen. Mitt arbete som Doula i detta uppdrag kommer att handla om total fokusering på mamman och det mentala. Mamman som blev katastrofsnittad förra gången vill denna gången inte alls bli snittad, ha så lite smärtlindring som möjligt och vill till 100% vara närvarande på sin förlossning. Pappan som lätt blir uppstressad och som givetvis har tragiska minnen sen förra gången ska givetvis få det stöd han vill ha. Men han säger själv att just på förlossningen vill han att mitt fokus ska ligga på mamman och han själv ska göra allt för att hålla sig lugn :)

Dom har fått låna min bok "föda utan rädsla" som pappan och mamman ska läsa. Nästa gång ska vi prata om avslappning och andning och även göra lite avslappningsövningar.

Mitt ledord i detta uppdrag är: Medveten närvaro.

Och givetvis får paret mer professionell hjälp utav läkare, en specialistutbildad barnmorska och en psykolog.

Jag är oerhört glad och hedrad att paret valde mig som sin Doula, att jag har fått förtroende att få vara med på denna underbara men läskiga resa! Det är inte lätt att hålla sig professionell när någon sitter och berättar om något så tragiskt om sitt barns bortgång, det är svårt att hålla tårarna borta. Man får bita sig i tungan och låtsas som man fått något i ögat!