Long time no see...

Har tyvärr ingen dator hemma så jag måste blogga från jobbet och det är inte alltid jag hinner det.

Doulabebis nr 6 är äntligen här, den 24:e maj föddes en ljuvligt söt liten gosse. Redan på tisdagen den 22:e åkte paret in till förlossningen pga värkar som kom ganka tätt men dock inte så starka. Jag kom dit under kvällen och allt var väldigt lugnt, kvinnan badade och andades på riktigt bra. Hon var öppen ca 3-4 cmUnder natten avtog det lite mer, värkarna kom men var väldigt glesa. Kl 03.30 åkte jag hem för att sova ett par timmar.

Den 23:e var kvinnan och mannen fortfarande kvar på förlossningen eftersom värkarna var rätt så starka när dom väl kom samt att dom hade rätt så långt att köra och man vet ju aldrig med en omföderska ;) Fortfarande är kvinnan öppen 3-4 cm och inget nytt har hänt. Den dagen blev det mycket promenera, promenera, promenera och vila.

Den 24:e hörde kvinnan av sig och var hur lycklig som helst, hon hade öppnat sig till 5 cm och huvudet var fixerat.

Jag kom in till förlossningen strax innan kl 9 och även då låg kvinnan i badet med duschstrålen mot nedre delen av magen. Det var en mysig stund där inne, varmt, mysigt ljus och bra musik! :) Bm och en stundent kom in en gång var 15:e min för att lyssna på hjärtljuden.

Efter en stund tycker kvinnan att det börjar trycka på lite mer och värkarna är lite starkare som kommer ca var 3-5 min och håller i sig i ca 60 sek.

Vid 11-tiden vankar vi in på rummet för att kolla om det har hänt något mer med öppningen, vilket det inte har men hon är mjuk och fin och redo för ett nästa steg. En kvinnlig läkare kommer in och tar hål på hinnorna så fostervattnet går och genast sätter värkarna igång med buller och bång. Värkarna blir mer kraftfulla och kvinnan fortsätter andas på hur bra som helst och hennes man finns nära hela tiden, han masserar och försöker på sitt allra bästa sätt. En fin familj med mycket humor.

Det roligaste av allt var: Kvinnan sitter på sängkanten med lustgas och andas sig igenom en värk, mannen står framför och finns nära och jag står bakom och drar hårt längs ryggen...

Helt plötsligt hör vi hur det splachar till på golvet, massor av fostervatten kommer. Mannen börjar gapskratta och likaså kvinnan i sin lustgasmask och till slut lyckas inte jag heller så då står vi där alla tre och gapskrattar mitt i en värk med värsta sjön under oss. Jag var blöt ända upp till vaderna även om jag hade innetofflor på mig! :) Det var roligt och det fick den värken att gå...

Kvinnan andas först lite syrgas och tycker att det hjälper och jag masserar hårt längs ryggen. Men kvinnan är öppen ca 8-9 cm övergår kvinnan till att andas lite lustgas och resten syrgas men precis i slutet höjer bm lustgasen.

Bebis vill inte riktigt tränga ner så det krävs lite övertalning för att få upp kvinnan ur sängen och få henne att sätta sig gränsle på en stol och genast kör det igång. riktigta värkar som verkligen trycker på. Här fokuserar vi på andning, att inte få panik och hela tiden påminna kvinnan om hur duktig hon är, vilket jobb hon gör och att bebisen snart är här!

På knappt 2 krystvärkar är bebis ute,kl 14.44 kom en välskapt gosse på 4,3 kg.

Det är lätt att få panik när värkarna stormar kroppen, man vill bara lämna kroppen och fly....men det går inte. I stället är det bättre att känna in värken, vara i värken och låta den ha sin gång. Att få panik och spänna sig gör att värkarna gör mer ont. Man tar en värk i taget, fokuserar på den, släpper den, andas, slappnar av och så tar man en ny...

Därför är det alltid bra att ha en Doula. Barnmorskorna är bra men just i slutet av förlossningen har barnmorskorna andra saker att fokusera på och kan inte alltid ha koll på kvinnan och hennes andning. Ofast är mannen lite uppjagad och tycker det är frustrerande att se sin kvinna ha så ont utan att kunna göra nått. En Doula vet vad hon ska göra och tillsammans med pappan/partnern så blir dom ett bra team!

Jag upplevde den här förlossningen som mycket fin och med lite action. Hela vägen fram till slutet av förlossningen var den mycket fin, mysig och rolig. Kvinnan och mannen är verkligen fina ihop, har humor och kan prata om allt. I slutet gick det fort, kvinnan fick lite panik och trodde bebis ville ut fortare än kvickt. Det var ingen personl på rummet just då men med lite hjälp och en tryckning på ringklockan så gick allt bra. En härlig förlossning med bra samspel och med en suverän barnmorska. Givetvis grät jag denna gången åxå och dessutom fick jag äran att filma hela slutskedet när bebisen ville ut!

Kl 16 gick jag från förlossningen nöjd och belåten och tänkte tyst för mig själv "sådana här dagar är dom allra bästa, detta vill jag uppleva varje dag".

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

.... Det var länge sen julibebisen tittade ut, den 5:e juli föddes en super söt liten gosse. Det var ett bra tag sedan men ska försöka knåpa ihop mina tankar kring förlossningen.   Jag hade bestämt med mitt doula-par att jag skulle ha ledigt fr...

Jag googlade lite och kom in på Barnsidan.se och där fann jag ett samtal mellan Gudrun Abascal och Doulan Mia Althoff . Gudrun fick frågan:  Jag själv jobbar ibland med doulauppdrag, tror du att doulor behövs? Varför?   Gudrun svarar: -Doulor b...

Nästa vecka börjar jouren för mitt Doulapar som har bf i början på juli. I dag fick jag ett sms om att slemproppen har gått. Vi får väl se om det kan leda till mer. Ibland är förlossningen nära när slemproppen har gått och ibland får man vänta i et...

Hej! Försökte skriva ett inlägg för någon vecka sedan men det kom visst inte upp. Det var länge sen jag skrev något. Det beror mest på att Hösten/vintern har varit full med jobb och inget Doulande sedan Oktoberbebisen Alice.   Jag började ett...

Nu äntligen är min Doulabebis nr 7 här. Det började med vattenavgång, sega värkar som inte ville ta fart och en liten filur som låg snett och inte ville tränga ner ordentligt. Efter noga övervägande och många olika försök till att få bebisen rätt så ...