Jag googlade lite och kom in på Barnsidan.se och där fann jag ett samtal mellan Gudrun Abascal och Doulan Mia Althoff . Gudrun fick frågan:  Jag själv jobbar ibland med doulauppdrag, tror du att doulor behövs? Varför?

Gudrun svarar:

-Doulor behövs, för vi kan inte göra nog för att den födande kvinna ska känna sig trygg och stärkt i sin roll som den som föder sitt eget barn bäst. Även den mest förberedda och tuffaste föderska kan behöva en doula – även om situationen är perfekt kan den säkert göras ännu bättre. Doulan är betydelsefull för mamman eftersom doulan inte har något ansvar gentemot verksamheten. Hennes engagemang och ansvar gäller enbart mamman (och i viss mån pappan).

Vi har pratat tidigare i diskussionen om att dagens unga kvinnor saknar naturlig ”mammakunskap” och varje kvinnas egen bild av sig själv som mamma är oklar, och Gudrun tror att en doula kan hjälpa den blivande mamman en bit på vägen i sitt moderskap. Det är alltid lättare att gå igenom en tuff situation om man vet vad som väntar på andra sidan. Ju mer doulan och mamman har kunnat prata om förlossningen och förväntningarna på moderskapet (både praktiskt och emotionellt) desto bättre förutsättningar för att förlossningen ska gå bra och desto lättare blir det för mamma och barn att knyta an. Jag frågar lite försiktigt om hon eller andra barnmorskor kan känna sig hotade av en doulas närvaro. Hon säger att hon personligen inte gör det, det är den födande kvinnan som är i centrum och vi som är i rummet tillsammans med henne är där för hennes skull. Vår samlade erfarenhet är en viktig faktor för hur mamman uppfattar förlossningssituationen.

-Jag ser ingen konkurrens, alla har tydligt definierade roller även om en del arbetsuppgifter kan utföras av vem som helst i rummet. Det är möjligt att det finns barnmorskor som känner sig hotade eller kanske till och med ifrågasatta, men är man säker i sin roll och känner självförtroende så ser man nog doulan som en tillgång.

Gudrun Abascal är Chefbarnmorska på BB Stockholm och har arbetat som Barnmorska i många många år. Hon har bla skrivit boken "Att föda".

Nästa vecka börjar jouren för mitt Doulapar som har bf i början på juli. I dag fick jag ett sms om att slemproppen har gått. Vi får väl se om det kan leda till mer. Ibland är förlossningen nära när slemproppen har gått och ibland får man vänta i ett par veckor till. Svårt det där men alltid lika roligt och pirrigt när det börjar dra ihop sig inför förlossning. På torsdag nästa vecka ska jag bli intervjuad för en tidning, ett reportage om mig som Doula. Hur kul som helst ska det bli! :) I väntan på förlossning passar jag på att uppdatera mig och mina kunskaper genom att läsa boken "Föda utan rädsla" och äta ett par liter jordgubbar!

Hej!

Försökte skriva ett inlägg för någon vecka sedan men det kom visst inte upp.

Det var länge sen jag skrev något. Det beror mest på att Hösten/vintern har varit full med jobb och inget Doulande sedan Oktoberbebisen Alice.

Jag började ett till jobb i Oktober utöver min vanliga tjänst, vilket har inneburit mycket jobb.

Men nu har det lugnat sig lite. Sista tiden har det varit riktigt mycket Doulerisug så nu söker jag efter nya par som skulle vilja ha lite extra hjälp och stöd innan, under och efter förlossningen.

Är det du? Vet du någon? Tipsa gärna!

Jag finns på facebook åxå och där heter jag "Doula Kronobergs Län".

Nu äntligen är min Doulabebis nr 7 här. Det började med vattenavgång, sega värkar som inte ville ta fart och en liten filur som låg snett och inte ville tränga ner ordentligt. Efter noga övervägande och många olika försök till att få bebisen rätt så slutade det med ett kejsarsnitt. Ett bra sådant. Lugnt och harmoniskt. Glada och lyckliga föräldrar till en liten tjej!

Nu äntligen är min Doulabebis nr 7 här. Det började med vattenavgång, sega värkar som inte ville ta fart och en liten filur som låg snett och inte ville tränga ner ordentligt. Efter noga övervägande och många olika försök till att få bebisen rätt så slutade det med ett kejsarsnitt. Ett bra sådant. Lugnt och harmoniskt. Glada och lyckliga föräldrar till en liten tjej!

För två dagar sedan träffade jag mitt Doulapar, paret som ska ha i Oktober. Vi fikade, pratade andning, smärtlindring, vad man behöver i sin väska till förlossningen och andra praktiska saker att ha hemma när man kommer hem med bebisen. Eftersom jag älskar vagnar så blev det även en del vagnsnack, dom har nämligen köpt en Urban :)

Jag försökte förstå lite vad mitt uppdrag handlade om då jag tyckte det var ganska oklart. Men mannen sa att han tror att jag behövs mer än vad jag tror själv, att skenet bedrar. Mitt par verkar ganska lugna men kvinnan tror själv att hon kommer få panik under värkarna.

Tills vi ses nästa gång ska hon ha skrivit en förlossningsplan eftersom hon vet vad hon inte vill och det kan vara ganska bra att den ligger i hennes journaler.

Jag kan tillägga att hon redan har bytt barnmorska 3 ggr! ;)

Jag ser att inne på odis hemsida ligger det fel mail till mig. Den rätta adressen är soderlund.kim@gmail.com

Jag träffade ett eventuellt nytt par i början av denna vecka. Hon hade försökt att maila mig via den felaktiga mailen för ett par veckor sedan. Men som tur var så kom hon in på min blogg via Elinor Lindholm istället, så tack Elinor för att du länkar till min blogg! :)

Förhoppningvis ska jag träffa detta paret igen!

Detta fina fick jag Olivias mamma när jag bad om lite referenser. Jag skriver ofta om hur underbart det är att vara Doula, får träffa alla fina Doulapar och vara med på alla fantastiska förlossningar men ni får aldig höra vad mina doulapar tyckte och tänkte. Så detta var från Olivias mamma, från mitt doulapar nr 2.

"Åh, vad jag hade önskat att jag haft en doula med på min första förlossning. Vilken tur att jag skulle få glädjen och lyxen av att ha min doula Kim med mig då mitt andra barn, Olivia, kom till världen.

Min första förlossning tog 23 timmar och avslutades med sugklocka. I Sverige har vi en fantastisk vård och jag är tacksam för det, men jag känner även att allt för mycket fokus ligger rent medicinskt och att ibland det psykologiska hamnar i skymundan. Där tanken och tillitens kraft inte är att förringa.

Olivias ankomst var en fantastisk upplevelse där mitt främsta mål, att denna gång få föda fram mitt barn istället för att bli förlöst, uppnåddes. Visst hade jag god hjälp av att vara omföderska, men främst var det tack vare tryggheten Kim byggt upp hos mig. Jag hade fått verktygen till att lita till min egen kropp- och framförallt själs förmåga till att föda barn. Glöm den medicinska smärtlindringens centrala roll för en stund och tänk på det jag upplevt som viktigast: värme (bokstavligt som bildligt), positiva tankar, andning och beröring. Dessutom visste jag att jag hade både Kim och min sambo vid min sida, var och en med klara roller inför mina önskningar samt hjälpa mig att hålla mig uppe, pusha och fokusera om och när det behövdes, vilket skänkte ett otroligt lugn hos mig.

Doulans roll innan, under och efter din förlossning är det du och din partner som utformar. För oss, och framförallt för mig, var det väldigt givande att få sitta ned och bearbeta första förlossningen och diskutera förhoppningar inför kommande förlossning. Att fånga sin partner i vardagen för att ha ett sådant samtal på tu man hand vid köksbordet är inte lätt. Med en doula finns en till person där och fångar upp en, ser på saker från ett nytt ljus, ställer de rätta frågorna samt kommer med erfarenheter, tips och idéer.

Min sambo hade från början en tveksamhet till att ha med en doula på förlossningen: att bjuda in en ”främmande” människa till denna speciella och högst privata händelse, det trots allt är att föda barn. Efter våra träffar med Kim hade tveksamheten försvunnit. Det känns inte bara som du får en extra professionell tillgång med på din resa, utan även en vän. Barnmorskorna och läkarna du träffar på din förlossning däremot- de är ”främmande” människor, då du träffar dem för första gången.

Det jag kom att uppskatta mest med min doula Kim är hennes lugna röst, ärlighet och humor. Dessutom är det bara vissa människor som begåvas med den självklara samt omedelbara utstrålningen av värme inför barn.

Jag tar även med mig: att trots alla drömmar och mål man sätter upp, blir det inte alltid som man tänkt sig. Det blir bra ändå, och DU är bra ändå.

Det har varit en spännande resa, med trevliga möten och härliga förväntningar. Jag håller med Kim i hennes tidigare inlägg ”Återträff” på hennes blogg: doula.bloggplatsen.se från den 5:e april 2012: Det känns tomt nu… Men jag säger inte som efter min första förlossning: ”Aldrig mer!”, för nu ljuder ”Ja, gärna en gång till!” Tack, Kim!

Kram från Noel och Olivias mamma 19 maj 2012, Växjö"