Äntligen har appen till Bloggplatsen kommit, lättare och roligare att blogga då.

V 31 ska jag träffa mitt nya Doulapar igen.

Tills dess har jag semester

Äntligen har appen till Bloggplatsen kommit, lättare och roligare att blogga då.

V 31 ska jag träffa mitt nya Doulapar igen.

Tills dess har jag semester

Jag ser att inne på odis hemsida ligger det fel mail till mig. Den rätta adressen är soderlund.kim@gmail.com

Jag träffade ett eventuellt nytt par i början av denna vecka. Hon hade försökt att maila mig via den felaktiga mailen för ett par veckor sedan. Men som tur var så kom hon in på min blogg via Elinor Lindholm istället, så tack Elinor för att du länkar till min blogg! :)

Förhoppningvis ska jag träffa detta paret igen!

Detta fina fick jag Olivias mamma när jag bad om lite referenser. Jag skriver ofta om hur underbart det är att vara Doula, får träffa alla fina Doulapar och vara med på alla fantastiska förlossningar men ni får aldig höra vad mina doulapar tyckte och tänkte. Så detta var från Olivias mamma, från mitt doulapar nr 2.

"Åh, vad jag hade önskat att jag haft en doula med på min första förlossning. Vilken tur att jag skulle få glädjen och lyxen av att ha min doula Kim med mig då mitt andra barn, Olivia, kom till världen.

Min första förlossning tog 23 timmar och avslutades med sugklocka. I Sverige har vi en fantastisk vård och jag är tacksam för det, men jag känner även att allt för mycket fokus ligger rent medicinskt och att ibland det psykologiska hamnar i skymundan. Där tanken och tillitens kraft inte är att förringa.

Olivias ankomst var en fantastisk upplevelse där mitt främsta mål, att denna gång få föda fram mitt barn istället för att bli förlöst, uppnåddes. Visst hade jag god hjälp av att vara omföderska, men främst var det tack vare tryggheten Kim byggt upp hos mig. Jag hade fått verktygen till att lita till min egen kropp- och framförallt själs förmåga till att föda barn. Glöm den medicinska smärtlindringens centrala roll för en stund och tänk på det jag upplevt som viktigast: värme (bokstavligt som bildligt), positiva tankar, andning och beröring. Dessutom visste jag att jag hade både Kim och min sambo vid min sida, var och en med klara roller inför mina önskningar samt hjälpa mig att hålla mig uppe, pusha och fokusera om och när det behövdes, vilket skänkte ett otroligt lugn hos mig.

Doulans roll innan, under och efter din förlossning är det du och din partner som utformar. För oss, och framförallt för mig, var det väldigt givande att få sitta ned och bearbeta första förlossningen och diskutera förhoppningar inför kommande förlossning. Att fånga sin partner i vardagen för att ha ett sådant samtal på tu man hand vid köksbordet är inte lätt. Med en doula finns en till person där och fångar upp en, ser på saker från ett nytt ljus, ställer de rätta frågorna samt kommer med erfarenheter, tips och idéer.

Min sambo hade från början en tveksamhet till att ha med en doula på förlossningen: att bjuda in en ”främmande” människa till denna speciella och högst privata händelse, det trots allt är att föda barn. Efter våra träffar med Kim hade tveksamheten försvunnit. Det känns inte bara som du får en extra professionell tillgång med på din resa, utan även en vän. Barnmorskorna och läkarna du träffar på din förlossning däremot- de är ”främmande” människor, då du träffar dem för första gången.

Det jag kom att uppskatta mest med min doula Kim är hennes lugna röst, ärlighet och humor. Dessutom är det bara vissa människor som begåvas med den självklara samt omedelbara utstrålningen av värme inför barn.

Jag tar även med mig: att trots alla drömmar och mål man sätter upp, blir det inte alltid som man tänkt sig. Det blir bra ändå, och DU är bra ändå.

Det har varit en spännande resa, med trevliga möten och härliga förväntningar. Jag håller med Kim i hennes tidigare inlägg ”Återträff” på hennes blogg: doula.bloggplatsen.se från den 5:e april 2012: Det känns tomt nu… Men jag säger inte som efter min första förlossning: ”Aldrig mer!”, för nu ljuder ”Ja, gärna en gång till!” Tack, Kim!

Kram från Noel och Olivias mamma 19 maj 2012, Växjö"