Från första till andra förlossningen var det totalt annorlunda. Under graviditeten hade jag gått på samtal hos en bm på Aurora. Det hjälpte mig jätte mycket att bearbeta och förstå Loves förlossning. Bm på Aurora fick mig att förstå att det behöver inte bli så nästa gång, oftast går det mycket snabbare. Tillsammans med Aurora skrev vi ett förlossningsbrev, där det stod vilket stöd jag ville ha och framförallt att jag när som helst skulle få abryta min förlossningen och avsluta den med kjesarsnitt. Även förlossningsläkaren godkände detta med sin signatur. Att få detta lovat på ett papper var oerhört viktigt för mig.

Signes förlossning startade med ordentliga förvärkar natten till en fredag, hela natten hade jag onda och regelbundna värkar. Men inte så onda att jag inte klarade av att ligga kvar i sängen. Dessutom gick slemproppen på natten och då ringde jag förlossningen bara för att tala om att nu kanske det var på g. Den som svarade var den bm som jag hade haft på Aurora, vilket gjorde mig väldigt lugn.

Framåt morgon avtog alla värkar, från regelbundna till inget. Jag somnade gott och sov ett par timmar tills väckarklockan ringde. Love fick åka till farmor i fall det skulle sättas igång igen och Jerry stannade hemma från jobbet.

Hela fredagen gick utan några värkar men jag kände mig en aning orolig i fall det var vatten blandat i slemproppen. På fredagskvällen runt kl 20 åkte vi in på en kotroll. Allt var bra med bebisen och vattnet hade inte gått. Vi fick åka hem och hoppas på att värkarna skulle starta under natten, dessutom fick jag med mig en sovdos i fall jag inte skulle kunna sova.

Vi åkte vidare till Love för att hälsa på och äta middag, vi hade tänkt att med honom hem om inget skulle hända under kvällen. Men precis när vi sätter oss i bilen efter förlossningen drar allt igång, då är kl ca 21. Inget är speceiellt regelbundet men det gör ONT. Vi väljer ändå att åka till svärföräldrarna för att få lite mat. Hemma hos dom mitt i maten drar allt igång, ont, det gör ont och det är regelbundet. Jag vandrar runt och tror mig kunna andas igenom allt. Vill ha sambon som stöd och håller honom hårt i händerna under varje värk.

Vi väljer att avsluta middagen och åker hem, inte till förlossningen. Jag är trött och vill hem och sova. Väl hemma går sambon och lägger sig och jag lägger mig i soffan i tron om att få sova lite mellan värkarna, tar då sovdosen.

Värkarna tilltar och jag vet inte hur jag ska ta mig från soffan till toaletten då jag känner att jag måste spy. Jag lyckas rulla ner från soffan och kryper ut till köket, där spyr jag.

Sen säger jag bara till sambon "ring förlossningen för nu åker vi". Förlossningen vill veta hur långt det är mellan värkarna medan jag försöker tala om "att det struntar jag i för nu vill jag ha lustgas".

Vi kommer in till förlossningen kl 02.20 och då är jag öppen 3 cm och känner total katastrof. Får tillbaka känslan från Loves förlossningen och känner mig lurad. Ber om lustgas men bli erbjuden petidin. Tar den och säger att jag gör vad som helst bara jag får sova lite. Jag väljer att inte byta om till sjukhuskläder, vill bara vara ifred och känner mig totalt nere.

Bm säger att det bästa är att försöka sova lite, får lägga mig i en mjukare säng medan sambon får ta förlossningssängen. Precis när jag bytt säng och ca 10 min efter petidinet går vattnet och genast då trycker det på, krystvärkar!

Bm tvingar av mig byxorna och känner att jag nästan är fullt öppen. Och då skriker jag "nu banne mig SKA jag ha lustgas". Dags att byta tillbaka till förlossningenssängen och sen går det fort! Hinner bara över till den andra sängen innan jag får börja krysta, och på 15 min är lilla Signe ute kl 03.40

Vi hann vara på förlossningen i 1 timme och 20 min. En snabb förlossningen som i det stora hela var underbar och lätt. Men det gjorde väldigt ont och jag upplevde värkarna som mer kraftiga än med Loves förlossningen. Dessutom var värkarna mer intensiva och jag fick kortare vila emellan. Men jag var inte lika trött och kände mig inte totalt utmattad. Jag kände genast ett lyckorus och kunde ta till mig Signe på en gång och gapade högt hela tiden "fy fan så ont men gud så fin hon är".

Jag hade lustgas under krystvärkarna samtidigt som jag höll hårt i sambons hand

Mina första förlossning med Love tog väldigt lång tid. Hade lång latensfas med regelbundna värkar från start. Det hela började med att vattnet gick, natten mellan bf och bf+1.

Genast blev jag exalterade och trodde att NU skulle vi föda barn. Men värkarna gick att hanetara hela natten men det gick inte att sova eftersom jag var totalt uppe i det blå med uppfattningen om att jag snart skulle föda.

Inne på en kontroll tidigt på morgonen. Allt var bra med bebisen men fick åka hem igen och vänta på starka och regelbundna värkar. Bm kollade inte hur mycket jag var öppen pga infektionsrisken som finns när vattnet har gått.

Vi var hemma hela dagen och kvällen. Vattnet fortsatte att sippra så jag tvingade min sambo att tvätta. Jag försökte härda ut dagen med att vila och äta men det var lättare sagt än gjort.

På natten kl 01 åkte vi tillbaka till förlossningen, då kände jag att det behövdes smärtlindring. Bm satte ett ctg som visade att bebisen mådde bra. För att få smärtlindring ville barnmorskan kolla hur mycket jag hade öppnat mig. Jag var endast öppen 3 cm, vilket kändes som ett skämt men vi trodde ändå att innan förmiddagen skulle bebisen ha kommit.

Jag fick en sovdos och petidin som gjorde att jag kunde slappna av lite och slumra till någon timme men vaknade med ett ryck varje gång värken kom och kvinnan i rummet intill skrek.

På förmiddagen var jag öppen 4 cm och fick pröva på lustgasen samtidigt som jag kräktes kaskader och bm ville att jag skulle upp o röra på mig. Till en början gick jag med på det mesta men ju längre tiden gick desto mindre energi hade jag. Till slut ville jag bara ligga i sängen och bara vara ifred, speciellt mellan värkarna. Men lustgasen blev min bästa vän!

Tidig eftermiddag fick jag ryggbedövning och värkstimulerande dropp, då var jag öppen knappt 5 cm. En till ryggbedövning fick sättas lite senare då den första satt fel. När allt var rätt och det värkstimulerande var på topp, då gick det fort. Jag öppnade mig 5 cm på kort till, krystade i 1 timme och 10 min innan Love kom till världen. från första onda värken tills han var ute tog nästan exakt 40 timmar. Under förlossningen var jag mest irriterad, trött och illamående. Ville inte alls göra som bm sa till mig och var mest bara motsträvig.

Denna förlossning vill jag inte att någon ska behöva uppleva!