....

Det var länge sen julibebisen tittade ut, den 5:e juli föddes en super söt liten gosse. Det var ett bra tag sedan men ska försöka knåpa ihop mina tankar kring förlossningen.

Jag hade bestämt med mitt doula-par att jag skulle ha ledigt från jouren mellan fredag kväll till söndag förmiddag, jag skulle i väg till annan ort. Men jag hade sagt OM förlossningen startar på fredagen så stannar jag givetvis kvar. Mycket rikigt, på fredag morgon strax efter kl 7 fick jag ett sms "tror något kan vara på g....vi hör av oss när vi är mer säkra". Jag hurrar men uppmanar till att vila så mycket som möligt eftersom jag förstår att kvinnan är i latensfasen. Kl 10.30 får jag ett nytt sms där det står att värkarna kommer oftare än innan samt att kvinnan fått en teckenblödning. Jag hurrar ännu mer och uppmanar de blivande föräldrarna att äta, vila och andas. :) Jag som doula fixar med barnvakt och ringer sambon samt mina vänner och förbereder för en icke-tripp till annan ort MEN packar väskan i fall att om det avstannar eller förlossningen går snabbt. Ca en timme efter senaste sms får jag ett till om att det är 3 värkar på 10 min men förlossningen tyckte att dom skulle vänta på 4 värkar på 10 min. sagt och gjort. Mannen peppar och kvinnar använder sig av tens som smärtlindring. Värkarna tilltar och blir kraftigare och kvinnan tycker inte riktigt att hon får någon pause mellan värkarna. Kvinnan tar 2 alvedon och ett bad för att se om det kan hjälpa och lindra lite, vilket det inte gör. Efter en stund bestämmer dom sig för att det är dags att åka in, jag får ett sms "vi åker in nu", kl är ca lunchtid. Jag föser in mina barn till grannen och åker förbi en affär och inhandlar så att jag klarar av att vara alert i många timmar framöver.

Jag kommer in på förlossningen ungefär vid två-tiden. Paret ligger då på ett förlossningsrum och ser ut att ha det riktigt mysigt. Kvinnan är öppen 5 cm, jag hurrar för ett super bra förarbete hemma! Kvinnan bestämmer sig för att bada vilket hon gör under en längre stund med vattenstrålen och det varma vattnet som smärtlindring. Jag och mannen turas om att stötta, badda panna och serva med dricka! Det är viktigt att dricka och kissa....

Inne på förlossningsrummet arbetar kvinnan fokuserat på andningen och hennes fina man är tätt intill, så fint att jag knappt klarar av att titta på dom utan att bli vattning i ögonen. Paret och jag träffar på ett par super härliga och fina barnmorskor samt barnundersköterskor. Vi är ett härligt team som respekterar och samarbetar med varandra!

Under hela förlosningsarbetet turas jag och mannen om med olika saker för att kunna hitta ett sätt som är bäst, vi avlastar varndra med massagen och lyssnar till hur kvinnan vill ha det. Hon mår bäst att få vara i sin mans famn medan jag står bakom och masserar och trycker ihop höfterna samt håller i den berömda kräkpåsen (som blev fykkd av spya fler gånger om ;) ). Kvinnan andas på hur bra som helst, helt ljudlöst och hon följer med i värkarna utan att kämpa emot.

Kvinnan kommer till en punkt när hon öppnat sig ca 7-8 cm och känner att hon är trött, behöver återhämta sig. Då fick vi peppa extra mycket, ändra ställning och pusha på ordentligt. Som smärtlindring längre in i förlossningen blev det sterila kvaddlar samt lustgas.

För att kvinnan skulle öppna upp sig den sista centimetern samt får bebisen att rotera ner ordentligt satt hon gränsle över en stol och lite senare stod hon på knä i sängen. När det var dags att krysta låg hon på sidan och var omfamnad av sin man och krystade i sån fin takt på ett helt korrekt sätt. Jag stod med kameran i högsta hugg och fick ta det första kortet på deras fina välskapta gosse på 3,7 kg och 51 cm lång som anlände kl 23! :)

Paret arbetade så bra tillsammans så att jag inte behövdes under krystvärkarna. Jag blev inbjuden av den allra finaste barnmorskan att få se jobbet från deras håll, hon visade och förklarade, helt otroligt vad kvinnokroppen kan!

Det är svårt 4 månader senare att komma ihåg en förlossning i detalj men jag kommer ihåg att den här förlossningen var helt magisk, jag var helt lyrisk efteråt! Som Doula var jag helt fascineradöver deras lugn, deras samarbete, hennes vilja, kraft och styrka. Som doula är jag extra nöjd över att hon andades helt ljudlöst genom hela förlossningen. Det var ett fåtal gånger jag behövde fånga upp henne och få in henne på rätt väg igen, hon och hennes man klararde det galant! :)

Hög på endorfiner satte jag mig i min bil med min packning och styrde mot min tripp till annan ort! :)

I fredags var jag på ett Doulasamtal med mitt Doulapar nr 5.  I början på Maj är det beräknat och den 29:e april går jag på jour igen. Innan dess ska jag hinna med ett glas vin eller två! :)

Annars är det tomt i min kalender. Mellan juni och till mitten på september ska jag försöka att ha semester. Jag ska måla hus, hänga på soliga Öland, åka till Cypern och gå på min bästa väns bröllop (eller festen för bröllopet var i januari)! :)

Men jag vill ju ha fler par i min kalender, jag vill ju se fler bebisar födas! Ni som är nygravida eller tänker börja att producera snart, ta gärna kontakt med mig för mer information. Är gärna med er och är ett stöd under er graviditet och under er förlossning! :)

Jag har bett mina par som redan ploppat att skriva lite vad dom tycker om mig som Doula som jag sedan kan lägga ut här på bloggen och använda som referenser.  Återkommer i det.

En Doulabebis har kommit, mitt Doulapar nr 2 har fått en flicka! I natt kl 03 fick jag ett sms där det stod att kvinnan hade täta sammandragningar men skulle pröva att ta 2 alvedon och sen försöka sova. Hörde inget mer förren kl 07,50 då mannen ringer och säger "nu åker vi in". Jag var totalt yrvaken så jag slängde på mig kläderna, svepte i mig ett glas yoggi och körde det fortaste jag kunde till förlossningen. På vägen hann jag även med att skicka ett sms till mina andra Doulapar om att jag skulle ha telefonen på ljudlöst under dagen.

Jag kom in till förlossningen strax efter Doulaparet. En mycket trevlig Barnundersköterska visade mig in till deras rum. När jag kommer in på förlossningsrummet står kvinnan på alla fyra i sängen och säger "jaaaa". Kvinna hade gjort det mesta av jobbet hemma och var öppen 10 cm när hon kom in. Mannen står fint vid kvinnans sida och masserar henne i ryggslutet medan jag står vid huvudändan och pratar lugnande med henne, berömmer henne för vilket bra jobb hon gör och hur fint hon andas.

Ibland tappade hon fokus och börjar i stället säga "kan inte", "nej" eller "aj". Men det var lätt att få henne tillbaka, hon lyssnade fint på både mig och barnmorskan!

Efter ca 20 min på förlossningen kom en helt perfekt liten bebis ut, galet bra jobbat av föräldrarna!

Ett flickebarn på 3342 gram och 50 cm lång.

Moderkakan kom ut efter lite extra stimulering och flickan sökte direkt efter bröstet som åxå hann med att bajsa ner hela sin pappa! :)

En perfekt morgon!   

Förra söndagen var jag på ett mycket trevligt samtal. Den 15:e mars går Doulajouren på. inte alls länge kvar. Pirrar i magen! :)

Såklart börjar kvinnan bli trött på att vara gravid och som alla andra så brukar man vilja att bebisen ska komma nu, helst igår! Men det är viktigt att försöka ta tålamod, slappna och bara ta det lugnt den sista tiden. Hennes uppdrag den sista tiden är att tänka positva tankar varje dag! :)

Boa brukar vara vanligt under graviditeten och speciellt i slutet, man fixar och ordnar. Antingen med hemmet eller med saker för den kommande bebisen, sängen ska bäddas, kläderna ska tvättas och bb-väskan ska packas. Skura lite här och där brukar vara oerhört viktigt de sista veckorna, konstigt! ;)

Doulaparet nr 3 kommer strax där efter och förhoppningvis inte samtidigt :) Men där arbetar vi åxå myckt på att tänka här och nu och inte stressa upp. Att försöka andas, slappna av och bara njuta av att snart bli föräldrar. Men det är inte alltid så lätt, alla är vi olika och alla bär vi på olika ryggsäckar med olika livserfarenheter.

Doulaparet nr 4 (som säkerligen inte blir nr 4) väntar tvillingar och har bf i april. Men barnmorskan sa till kvinnan förra veckan att nu kan bebisarna komma precis när som helst! I detta fall har jag inte jouren på samma sätt som i mina andra uppdrag, nu har jag jour dygnet runt. Vi hade ett trevligt samtal under en lunch förra veckan. Här handlar det mycket om språket. Kvinnan vill ha koll och vill känna sig trygg och använder mig därför som både stöd och tolk. Det blir mycket engelska, eller svengelska skulle man nog kunna säga! I detta uppdrag har jag skrivit mycket listor, vad man kan behöva ha hemma första tiden, vad man ska packa i förlossningsväskan och vad man behöver ha när man är på bb.

Doulaparet nr 5 träffade jag första gången förra veckan, vi har bara pratat på telefon och via sms innan. Ett par som väntar barn nr 2 i Maj. Kvinnan är mest orolig över att inte ha tillräckligt med stöd på förlossningen, att hon ska få panik och ingen ska kunna fånga upp henne. Paret vill att ska förberda och stödja mannen lite extra så han kan hjälpa sin kvinna på bästa sätt. Detta ska vi prata och träna på nästa gång vi ses!

From uppdrag nr 6 kommer jag inte längre att ha detta siffersystem, jag blir lätt virrig och känner själv att jag blandar ihop alla fina par jag träffar! <3

Länge sen igen :)

Hade en träff med ett Doulapar (nr 5) förra veckan som väntar tvillingar. Samtalet gick bra men jag var helt slut i huvudet efteråt. Samtalet blev tvåspråkigt, engelska och svenska. Haha, vi får se hur jag reder det på förlossningen.

Det kom som en chock att dom är gravida med tvillingar men det börjar lägga sig och längtan efter att dom ska komma ut börjar infinna sig. Min roll här är bara att finnas till och tolka. Kvinnan är bra på svenska men är lite lätt orolig för att inte alltid förstå när hon är uppe i en värk.

Dom har en son på 3 år som kom ut med kejsarsnitt då moderkakan låg för (placenta previa) så hon inte kunde föda vaginalt. Hon är orolig inför värkarna, hur känns det, vad ska man göra, när ska man åka in, hur gör man när det är två osv.

Jag ska med på nästa ul och vara med och träffa doktorn, mest för att kvinnan är orolig och rädd för att missa viktig information pga språket.

Mitt Doulapar nr 3 träffade jag förra lördagen för en fika på stan. Vi pratade förlossningsplan och önskemål. Nästa gång ska vi prata andning, massage och avslappning.

Pappan är mycket nervösm och vill egentligen att hon ska förlösas med kjesarsnitt.

Nu händer det mycket, många Doulapar. Jag måste hela tiden skriva ner lite stödtext så jag kommer ihåg allt, viktiga saker såsom önskemål, tidigare erfarenheter och lite om hur vi ska lägga upp nästa samtal.

I går hade jag samtal med mitt Doulasamtal nr 2 som har bf i slutet på Mars månad. Kvinnan är väldigt orolig som person och grubblar mycket. Hon sa själv att hon kan vara väldigt negativ. Hon säger "hellre att jag tror att allt kommer gå åt helvete och sedan bli positivt överaskad om det inte gör det".

 Min arbetsmetod och mitt sätt att se på saker är mer "allt kommer att lösa sig på ett eller annat sätt. Det är viktigt att se saker positivt, vara i nuet och inte fokusera så mycket på det som har varit eller för långt fram i i framtiden". Under ett värkarbete är det verkligen fokus på nuet som gäller, inte ligga 10 värkar framåt och tänka "det här kommer aldrig att gå, jag dör". :)

I bland blir det inte som man tänkt sig, men oftast blir det bra ändå! Jag försöker peppa mitt Doulapar nr 2 till att tro mer på sig själv, att hon kan föda barn. Ibland behövs det lite hjälp från en barnmorska eller en läkare men bara för det så är man inte värdelös på att föda barn. Det viktigaste i slutändan är att kvinnan och barnet ska må bra!

Kvinnan är nu i vecka 30 och hon har som önslemål att vi ska ses 2 ggr till innan förlossningen. Hon ska våga lita mer på sig själv, våga be om hjälp och våga säga till när något känns fel.

På förlossningen kommer jag ha många uppgifter, ha koll på förloppet, sätta upp håret, smeta in lypsyl, se till att kvinnan inte får panik, vägleda mannen att hjälpa kvinnan på bästa sätt, massera och putta henne ur sängen. Hon säger själv att hon kommer bara bli liggandes på rygg och vägra flytta på sig! Men vi får väl se vem som bestämmer?! :)

Sen så ska jag ha ett Doulasamtal på lördag med mitt par nr 3 som har bf andra veckan i april. Vi ska träffas på ett fik och skriva förlossningsplan. :)

I slutet på förra veckan ringde en kvinna som är gravid och ska ha tvillingar i mitten på mars. Hon är från USA och har bott i Sverige i ca 5 månader. Vi ska träffas i morgon för att se om jag kan vara något för dom. Paret har sedan tidigare en son på 3 år som föddes med kejsarsnitt. Nu vill hon men inte han föda vaginalt. Just nu så ligger båda tvillingarna med huvudena neråt, så vi hoppas på det bästa!

Det var allt för mig för denna gång. Hoppas att jag hinner uppdatera i morgon efter mitt "första mötet" samtalet!

Hej fina bloggläsare!

I dag har jag träffat mitt Doulapar nr 3 för andra gången. Det blev en mysig sconesfrukost och mycket husprat ;)

Vi precis som dom håller på att bygga hus, så det finns mycket att prata om!

Detta paret har bf andra veckan i april. Det här är ett lite annorlunda uppdrag med väldigt mycket känslor. Paret har sedan tidigare en dotter som tyvärr dog direkt efter förlossningen. Mitt arbete som Doula i detta uppdrag kommer att handla om total fokusering på mamman och det mentala. Mamman som blev katastrofsnittad förra gången vill denna gången inte alls bli snittad, ha så lite smärtlindring som möjligt och vill till 100% vara närvarande på sin förlossning. Pappan som lätt blir uppstressad och som givetvis har tragiska minnen sen förra gången ska givetvis få det stöd han vill ha. Men han säger själv att just på förlossningen vill han att mitt fokus ska ligga på mamman och han själv ska göra allt för att hålla sig lugn :)

Dom har fått låna min bok "föda utan rädsla" som pappan och mamman ska läsa. Nästa gång ska vi prata om avslappning och andning och även göra lite avslappningsövningar.

Mitt ledord i detta uppdrag är: Medveten närvaro.

Och givetvis får paret mer professionell hjälp utav läkare, en specialistutbildad barnmorska och en psykolog.

Jag är oerhört glad och hedrad att paret valde mig som sin Doula, att jag har fått förtroende att få vara med på denna underbara men läskiga resa! Det är inte lätt att hålla sig professionell när någon sitter och berättar om något så tragiskt om sitt barns bortgång, det är svårt att hålla tårarna borta. Man får bita sig i tungan och låtsas som man fått något i ögat!

Det här med att jag måste vara med på 3 förlossningar är svårt. Jag ser svårigheter som jag vill försöka övervinna. Jag ser en osäkerhet hos kvinnor när jag pratar om mitt arbeta som doula. Många ser på mig som jag ska försöka ta över deras förlossning, ta över partners roll i förlossningsrummet. Många kommenterar "det är säkert bra med en doula men inget som jag tror vi behöver, det är inget för oss".

Jag var precis likadan innan jag födde mina barn men nu hoppas jag på att vi är fler doular när jag förhoppningvis ska föda fram nr 3 och kan finna en doula som jag och min sambo känner tillit till.

Jag skulle vilja att fler ser mig som en tillgång. Det finns inget att förlora, jag kostar inga pengar och det finns inga måsten. Man får och kan ändra sig på vägen. Man kan ringa mig mitt i natten, när som helst. Trivs man inte med mig är det bara att be mig gå. Allt handlar om kvinnan som föder och hennes partner.  Det finns inga rätt eller fel, allt handlar om vad ni vill och er önskan om hur ni vill föda fram ert barn!

Vill inte ni så kanske ni har andra vänner och bekanta som kan tänkas behöva en doula. Ta gärna kontakt för ett första möte. Ett besök där man träffas och pratar lite kring önskemål om den stundande förlossningen. Ett första möte där vi träffas och skapar kontakt. Det är inte förren efter det första mötet man bestämmer sig för om man vill ha en doula.

En doula är inte till bara för förlossningsrädda kvinnor utan för alla!