Mina första förlossning med Love tog väldigt lång tid. Hade lång latensfas med regelbundna värkar från start. Det hela började med att vattnet gick, natten mellan bf och bf+1.

Genast blev jag exalterade och trodde att NU skulle vi föda barn. Men värkarna gick att hanetara hela natten men det gick inte att sova eftersom jag var totalt uppe i det blå med uppfattningen om att jag snart skulle föda.

Inne på en kontroll tidigt på morgonen. Allt var bra med bebisen men fick åka hem igen och vänta på starka och regelbundna värkar. Bm kollade inte hur mycket jag var öppen pga infektionsrisken som finns när vattnet har gått.

Vi var hemma hela dagen och kvällen. Vattnet fortsatte att sippra så jag tvingade min sambo att tvätta. Jag försökte härda ut dagen med att vila och äta men det var lättare sagt än gjort.

På natten kl 01 åkte vi tillbaka till förlossningen, då kände jag att det behövdes smärtlindring. Bm satte ett ctg som visade att bebisen mådde bra. För att få smärtlindring ville barnmorskan kolla hur mycket jag hade öppnat mig. Jag var endast öppen 3 cm, vilket kändes som ett skämt men vi trodde ändå att innan förmiddagen skulle bebisen ha kommit.

Jag fick en sovdos och petidin som gjorde att jag kunde slappna av lite och slumra till någon timme men vaknade med ett ryck varje gång värken kom och kvinnan i rummet intill skrek.

På förmiddagen var jag öppen 4 cm och fick pröva på lustgasen samtidigt som jag kräktes kaskader och bm ville att jag skulle upp o röra på mig. Till en början gick jag med på det mesta men ju längre tiden gick desto mindre energi hade jag. Till slut ville jag bara ligga i sängen och bara vara ifred, speciellt mellan värkarna. Men lustgasen blev min bästa vän!

Tidig eftermiddag fick jag ryggbedövning och värkstimulerande dropp, då var jag öppen knappt 5 cm. En till ryggbedövning fick sättas lite senare då den första satt fel. När allt var rätt och det värkstimulerande var på topp, då gick det fort. Jag öppnade mig 5 cm på kort till, krystade i 1 timme och 10 min innan Love kom till världen. från första onda värken tills han var ute tog nästan exakt 40 timmar. Under förlossningen var jag mest irriterad, trött och illamående. Ville inte alls göra som bm sa till mig och var mest bara motsträvig.

Denna förlossning vill jag inte att någon ska behöva uppleva!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

.... Det var länge sen julibebisen tittade ut, den 5:e juli föddes en super söt liten gosse. Det var ett bra tag sedan men ska försöka knåpa ihop mina tankar kring förlossningen.   Jag hade bestämt med mitt doula-par att jag skulle ha ledigt fr...

Jag googlade lite och kom in på Barnsidan.se och där fann jag ett samtal mellan Gudrun Abascal och Doulan Mia Althoff . Gudrun fick frågan:  Jag själv jobbar ibland med doulauppdrag, tror du att doulor behövs? Varför?   Gudrun svarar: -Doulor b...

Nästa vecka börjar jouren för mitt Doulapar som har bf i början på juli. I dag fick jag ett sms om att slemproppen har gått. Vi får väl se om det kan leda till mer. Ibland är förlossningen nära när slemproppen har gått och ibland får man vänta i et...

Hej! Försökte skriva ett inlägg för någon vecka sedan men det kom visst inte upp. Det var länge sen jag skrev något. Det beror mest på att Hösten/vintern har varit full med jobb och inget Doulande sedan Oktoberbebisen Alice.   Jag började ett...

Nu äntligen är min Doulabebis nr 7 här. Det började med vattenavgång, sega värkar som inte ville ta fart och en liten filur som låg snett och inte ville tränga ner ordentligt. Efter noga övervägande och många olika försök till att få bebisen rätt så ...