Från första till andra förlossningen var det totalt annorlunda. Under graviditeten hade jag gått på samtal hos en bm på Aurora. Det hjälpte mig jätte mycket att bearbeta och förstå Loves förlossning. Bm på Aurora fick mig att förstå att det behöver inte bli så nästa gång, oftast går det mycket snabbare. Tillsammans med Aurora skrev vi ett förlossningsbrev, där det stod vilket stöd jag ville ha och framförallt att jag när som helst skulle få abryta min förlossningen och avsluta den med kjesarsnitt. Även förlossningsläkaren godkände detta med sin signatur. Att få detta lovat på ett papper var oerhört viktigt för mig.

Signes förlossning startade med ordentliga förvärkar natten till en fredag, hela natten hade jag onda och regelbundna värkar. Men inte så onda att jag inte klarade av att ligga kvar i sängen. Dessutom gick slemproppen på natten och då ringde jag förlossningen bara för att tala om att nu kanske det var på g. Den som svarade var den bm som jag hade haft på Aurora, vilket gjorde mig väldigt lugn.

Framåt morgon avtog alla värkar, från regelbundna till inget. Jag somnade gott och sov ett par timmar tills väckarklockan ringde. Love fick åka till farmor i fall det skulle sättas igång igen och Jerry stannade hemma från jobbet.

Hela fredagen gick utan några värkar men jag kände mig en aning orolig i fall det var vatten blandat i slemproppen. På fredagskvällen runt kl 20 åkte vi in på en kotroll. Allt var bra med bebisen och vattnet hade inte gått. Vi fick åka hem och hoppas på att värkarna skulle starta under natten, dessutom fick jag med mig en sovdos i fall jag inte skulle kunna sova.

Vi åkte vidare till Love för att hälsa på och äta middag, vi hade tänkt att med honom hem om inget skulle hända under kvällen. Men precis när vi sätter oss i bilen efter förlossningen drar allt igång, då är kl ca 21. Inget är speceiellt regelbundet men det gör ONT. Vi väljer ändå att åka till svärföräldrarna för att få lite mat. Hemma hos dom mitt i maten drar allt igång, ont, det gör ont och det är regelbundet. Jag vandrar runt och tror mig kunna andas igenom allt. Vill ha sambon som stöd och håller honom hårt i händerna under varje värk.

Vi väljer att avsluta middagen och åker hem, inte till förlossningen. Jag är trött och vill hem och sova. Väl hemma går sambon och lägger sig och jag lägger mig i soffan i tron om att få sova lite mellan värkarna, tar då sovdosen.

Värkarna tilltar och jag vet inte hur jag ska ta mig från soffan till toaletten då jag känner att jag måste spy. Jag lyckas rulla ner från soffan och kryper ut till köket, där spyr jag.

Sen säger jag bara till sambon "ring förlossningen för nu åker vi". Förlossningen vill veta hur långt det är mellan värkarna medan jag försöker tala om "att det struntar jag i för nu vill jag ha lustgas".

Vi kommer in till förlossningen kl 02.20 och då är jag öppen 3 cm och känner total katastrof. Får tillbaka känslan från Loves förlossningen och känner mig lurad. Ber om lustgas men bli erbjuden petidin. Tar den och säger att jag gör vad som helst bara jag får sova lite. Jag väljer att inte byta om till sjukhuskläder, vill bara vara ifred och känner mig totalt nere.

Bm säger att det bästa är att försöka sova lite, får lägga mig i en mjukare säng medan sambon får ta förlossningssängen. Precis när jag bytt säng och ca 10 min efter petidinet går vattnet och genast då trycker det på, krystvärkar!

Bm tvingar av mig byxorna och känner att jag nästan är fullt öppen. Och då skriker jag "nu banne mig SKA jag ha lustgas". Dags att byta tillbaka till förlossningenssängen och sen går det fort! Hinner bara över till den andra sängen innan jag får börja krysta, och på 15 min är lilla Signe ute kl 03.40

Vi hann vara på förlossningen i 1 timme och 20 min. En snabb förlossningen som i det stora hela var underbar och lätt. Men det gjorde väldigt ont och jag upplevde värkarna som mer kraftiga än med Loves förlossningen. Dessutom var värkarna mer intensiva och jag fick kortare vila emellan. Men jag var inte lika trött och kände mig inte totalt utmattad. Jag kände genast ett lyckorus och kunde ta till mig Signe på en gång och gapade högt hela tiden "fy fan så ont men gud så fin hon är".

Jag hade lustgas under krystvärkarna samtidigt som jag höll hårt i sambons hand

 

Amber

12 mars 2011 12:31

jätte fin blogg har du fått här!!!

http://www.doulan.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

.... Det var länge sen julibebisen tittade ut, den 5:e juli föddes en super söt liten gosse. Det var ett bra tag sedan men ska försöka knåpa ihop mina tankar kring förlossningen.   Jag hade bestämt med mitt doula-par att jag skulle ha ledigt fr...

Jag googlade lite och kom in på Barnsidan.se och där fann jag ett samtal mellan Gudrun Abascal och Doulan Mia Althoff . Gudrun fick frågan:  Jag själv jobbar ibland med doulauppdrag, tror du att doulor behövs? Varför?   Gudrun svarar: -Doulor b...

Nästa vecka börjar jouren för mitt Doulapar som har bf i början på juli. I dag fick jag ett sms om att slemproppen har gått. Vi får väl se om det kan leda till mer. Ibland är förlossningen nära när slemproppen har gått och ibland får man vänta i et...

Hej! Försökte skriva ett inlägg för någon vecka sedan men det kom visst inte upp. Det var länge sen jag skrev något. Det beror mest på att Hösten/vintern har varit full med jobb och inget Doulande sedan Oktoberbebisen Alice.   Jag började ett...

Nu äntligen är min Doulabebis nr 7 här. Det började med vattenavgång, sega värkar som inte ville ta fart och en liten filur som låg snett och inte ville tränga ner ordentligt. Efter noga övervägande och många olika försök till att få bebisen rätt så ...