Tvillingarna är fortfarande i sin mammas mage. Vi var på en till Hinnsvepning i tisdags, men inget har hänt sedan förra gången. Förlossningsläkaren överlägger med en kollega och tillsammans bestämmer dom att kejsarsnitt vore det bästa. Deras motivering är

"eftersom tvillingarna inte visar några tecken på att göra sig redo för vaginal förlossning, ena tvillingen ligger med huvudet uppåt och livmodertappen fortfarande är bakåtböjd och lång, dessutom  har det blivit kejsarsnitt innan så tror vi att en igångsättning skulle påverka livmodern alldels för mycket för att det ska vara bra".

Dagen efter är vi på förlossningen för att "skrivas in" inför nästa vecka då kejsarsnittet ska ske. Ett ultraljud görs och då visar det att tvilling nr 2 har vänt på sig och ligger med huvudet åt rätt håll. Det sägs då:

"tvillingarna är välkomna att komma ut vaginalt innan nästa vecka om dom vill annars måste vi ta ut dom med kejsarsnitt".

Pappan är nog mer lättad än kvinnan då han känner att det ska bli skönt att tvillingarna ska komma ut så han slipper oroa sig mer medan kvinnan är besviken över eventuellt kejsarsnitt då hon hade en önskan om vaginal förlossning.

Det kan bli en spännande helg!

På söndag är det dessutom bf för mitt andra par (nr 3 om det ska vara ordentlig ordning).

Glad Påsk! :)

I dag var jag på besök hemma hos mitt Doulapar som fick en liten Olivia den 25:e mars. Hon är så söt och super lik sin storebror. Det var så mysigt att hålla bebis, prata förlossning och bara mysa och givetvis dricka en massa kaffe. :)

Vi pratade igenom hela förlossningen och allt arbete kvinnan gjorde hemma. Hon fick ge sin syn på allt, pappan fick ge sin och jag gav min. Alla vi tyckte att förlossningen var fin och gick snabbt. Paret tyckte att barnmorska var duktig, lugn och trevlig!

Visst är det roligt med förlossningar, fler bebisar men det känns så tomt nu. Man följer ett par i flera månader och nu är allt "klart".

Skulle vilja samla alla mina Doulapar och aldrig släppa dom! :)