I dag hade jag date med mitt Doulapar som ska ha tvillingar i mars-april. Vi skulle på besök hos barnmorskan och till läkaren, ett tillväxtultraljud skulle göras samt kolla så båda bebisarna ligger med huvudena neråt.

Bebisarna växte precis som dom skulle och båda huvudena ligger neråt och inga tecken på att en förlossningen skulle vara på g. Allt är fortfarande ingenslutet! ;)

Dock så gick tvilling nr 2:s hjärtljud ner rätt så mycket ett par ggr så det blev en del extra kontroller. Först blev det en ctg-kurva men även då ville tvilling nr 2 inte riktigt som vi ville så det blev en vända ( läs lååååång vända) på förlossning. Det skulle göras fler ctg-kurvor och träffas fler doktorer. Kl 16.30 var vi färdiga och alla mår bra! :)

Men det hanns med en del funderingar och paret hann bli riktigt oroliga. Eftersom kvinnan pratar engelska och förstår inte alltid allt men väldigt mycket på svenska så var jag mest med som tolk. För henne är det ett stort stöd att jag kan vara med och tolka på ett sätt som hon förstår. Med min svengelska kommer vi långt på! :)

Som sagt, man lär sig något nytt varje dag: Så efter i dag skulle jag nog själv kunna sätta en ctg och läsa av pappret som kommer ut från maskinen! :)

I morgon är det date med mitt Doulapar nr 3 igen, ska bli kul! Vi ska träna på andning, avslappning och göra lite massageövningar. Vi får se vem som somnar först!

Länge sen igen :)

Hade en träff med ett Doulapar (nr 5) förra veckan som väntar tvillingar. Samtalet gick bra men jag var helt slut i huvudet efteråt. Samtalet blev tvåspråkigt, engelska och svenska. Haha, vi får se hur jag reder det på förlossningen.

Det kom som en chock att dom är gravida med tvillingar men det börjar lägga sig och längtan efter att dom ska komma ut börjar infinna sig. Min roll här är bara att finnas till och tolka. Kvinnan är bra på svenska men är lite lätt orolig för att inte alltid förstå när hon är uppe i en värk.

Dom har en son på 3 år som kom ut med kejsarsnitt då moderkakan låg för (placenta previa) så hon inte kunde föda vaginalt. Hon är orolig inför värkarna, hur känns det, vad ska man göra, när ska man åka in, hur gör man när det är två osv.

Jag ska med på nästa ul och vara med och träffa doktorn, mest för att kvinnan är orolig och rädd för att missa viktig information pga språket.

Mitt Doulapar nr 3 träffade jag förra lördagen för en fika på stan. Vi pratade förlossningsplan och önskemål. Nästa gång ska vi prata andning, massage och avslappning.

Pappan är mycket nervösm och vill egentligen att hon ska förlösas med kjesarsnitt.

Nu händer det mycket, många Doulapar. Jag måste hela tiden skriva ner lite stödtext så jag kommer ihåg allt, viktiga saker såsom önskemål, tidigare erfarenheter och lite om hur vi ska lägga upp nästa samtal.

I går hade jag samtal med mitt Doulasamtal nr 2 som har bf i slutet på Mars månad. Kvinnan är väldigt orolig som person och grubblar mycket. Hon sa själv att hon kan vara väldigt negativ. Hon säger "hellre att jag tror att allt kommer gå åt helvete och sedan bli positivt överaskad om det inte gör det".

 Min arbetsmetod och mitt sätt att se på saker är mer "allt kommer att lösa sig på ett eller annat sätt. Det är viktigt att se saker positivt, vara i nuet och inte fokusera så mycket på det som har varit eller för långt fram i i framtiden". Under ett värkarbete är det verkligen fokus på nuet som gäller, inte ligga 10 värkar framåt och tänka "det här kommer aldrig att gå, jag dör". :)

I bland blir det inte som man tänkt sig, men oftast blir det bra ändå! Jag försöker peppa mitt Doulapar nr 2 till att tro mer på sig själv, att hon kan föda barn. Ibland behövs det lite hjälp från en barnmorska eller en läkare men bara för det så är man inte värdelös på att föda barn. Det viktigaste i slutändan är att kvinnan och barnet ska må bra!

Kvinnan är nu i vecka 30 och hon har som önslemål att vi ska ses 2 ggr till innan förlossningen. Hon ska våga lita mer på sig själv, våga be om hjälp och våga säga till när något känns fel.

På förlossningen kommer jag ha många uppgifter, ha koll på förloppet, sätta upp håret, smeta in lypsyl, se till att kvinnan inte får panik, vägleda mannen att hjälpa kvinnan på bästa sätt, massera och putta henne ur sängen. Hon säger själv att hon kommer bara bli liggandes på rygg och vägra flytta på sig! Men vi får väl se vem som bestämmer?! :)

Sen så ska jag ha ett Doulasamtal på lördag med mitt par nr 3 som har bf andra veckan i april. Vi ska träffas på ett fik och skriva förlossningsplan. :)

I slutet på förra veckan ringde en kvinna som är gravid och ska ha tvillingar i mitten på mars. Hon är från USA och har bott i Sverige i ca 5 månader. Vi ska träffas i morgon för att se om jag kan vara något för dom. Paret har sedan tidigare en son på 3 år som föddes med kejsarsnitt. Nu vill hon men inte han föda vaginalt. Just nu så ligger båda tvillingarna med huvudena neråt, så vi hoppas på det bästa!

Det var allt för mig för denna gång. Hoppas att jag hinner uppdatera i morgon efter mitt "första mötet" samtalet!

Nu när det är nytt år och en massa nya möjligheter så hoppas vi på ännu fler bebisar under år 2012. Jag hoppas i alla fall på att få vara med på många förlossningar och få se en massa söta bebisar möta världen.

Jag hoppas att ni som läser bloggen och gillar den sprider ordet vidare. Dela gärna bloggen med andra och gilla den på facebook.

Ni som har frågor eller funderingar kontakta gärna mig via kommentarsfältet längre ner eller via min mail på soderlund.kim@gmail.com                        

I går fick jag ett sms av en blivande mamma som skrev "Tack för i går, det kändes bra", sånt värmer i hjärtat, då vem man att det man gör betyder något.

Hej fina bloggläsare!

I dag har jag träffat mitt Doulapar nr 3 för andra gången. Det blev en mysig sconesfrukost och mycket husprat ;)

Vi precis som dom håller på att bygga hus, så det finns mycket att prata om!

Detta paret har bf andra veckan i april. Det här är ett lite annorlunda uppdrag med väldigt mycket känslor. Paret har sedan tidigare en dotter som tyvärr dog direkt efter förlossningen. Mitt arbete som Doula i detta uppdrag kommer att handla om total fokusering på mamman och det mentala. Mamman som blev katastrofsnittad förra gången vill denna gången inte alls bli snittad, ha så lite smärtlindring som möjligt och vill till 100% vara närvarande på sin förlossning. Pappan som lätt blir uppstressad och som givetvis har tragiska minnen sen förra gången ska givetvis få det stöd han vill ha. Men han säger själv att just på förlossningen vill han att mitt fokus ska ligga på mamman och han själv ska göra allt för att hålla sig lugn :)

Dom har fått låna min bok "föda utan rädsla" som pappan och mamman ska läsa. Nästa gång ska vi prata om avslappning och andning och även göra lite avslappningsövningar.

Mitt ledord i detta uppdrag är: Medveten närvaro.

Och givetvis får paret mer professionell hjälp utav läkare, en specialistutbildad barnmorska och en psykolog.

Jag är oerhört glad och hedrad att paret valde mig som sin Doula, att jag har fått förtroende att få vara med på denna underbara men läskiga resa! Det är inte lätt att hålla sig professionell när någon sitter och berättar om något så tragiskt om sitt barns bortgång, det är svårt att hålla tårarna borta. Man får bita sig i tungan och låtsas som man fått något i ögat!

I dag är det julafton och ännu sitter jag på jobbet, slutar kl 14. Då ska jag hem och fira med familjen.

Förra söndagen hade jag samtal med mitt Doulapar nr 2. Har inte hunnit med att skriva om det samtalet förren nu, har legat sjuk i halsfluss hela veckan.

Detta samtal var nr 2 och vi ska hinna med 2 samtal till innan förlossningen. Vi pratade mycket om kvinnas önskemål inför förlossningen och vad hon vill ha hjälp med efteråt. Förra förlossningen blev väldigt kaosartad rent känslomässigt, kvinnan kände sig inte riktigt bekväm till en början och hade känslan av att hon var sjuk. Amningen gick inte riktigt som hon hade tänkt sig, blev stressad och hade flera mjölkstockningar.

Hon vill så länge det går undvika ryggbedövning, i stället använda sig av icke medicinska metoder för att lindra smärtan.Hon är rädd för att allt ska stanna upp och sedan inte kunna krysta.

Min främsta uppgift är att hjälpa till att få kvinna att vara fokuserad, vara avslappnad och hjälp till med andningen. Pappan tycker det är svårt med andning och vill därför ha hjälp för hur han på bästa sätt kan hjälpa sin sambo, det ska vi prata om och öva på nästa gång vi ses.

Kvinnan själv säger att när hon får värkar vill hon bara vara i fred och ligga ner, därför säger hon "du måste säga till mig på skarpen och få mig ur sängen".

I det stora hela är detta par ett väldigt lugnt och avslappnat par men kanske lite för lugnt :)

Doulaparet nr 3 som ska ha i början av april ska jag träffa igen nu i mellandagarna. Dom vill gärna träffas en gång till innan dom bestämmer sig för om en Doula våre någor för just dom. Bra tycker jag, det ska kännas bra och bekvämt med en Doula! Dessutom får jag chansen att se deras vackra hem igen, så fint!

God jul på er!

I dag träffade jag ett nytt par som förhoppningvis blir ett nytt Doulapar. Det var ett trevligt möte med mycket känslor, många skratt och underbart god soppa!

Vi får se vad som händer, om jag får uppdraget kommer jag också att dela med mig av mer info givetvis med godkännande av Doulaparet, dock kommer det alltid bli så anonymt så ingen vet vem någon är :)

På söndag är dags för samtal nr 2 med ett annat par.

Inser att i bloggen kommer det att bli luddigt med Doulapar nr 1, 2 och 3 osv. Men huvudsaken är väl att jag har koll på vem som är vem och vad mitt uppdrag är ;)

Må gott alla mina bloggläsare!

Länge sen jag skrev, men med ett heltidsjobb och sjuka barn så blir det ibland lite svårt att hitta tid till allt bloggande. Men nu så...

Förra veckan fick jag ännu ett mail från ett par som väntar barn nr 2 till våren. Vi ska träffas för ett första möte nu i veckan eller nästa vecka.

Det är så roligt med allt Douleri, dessa fina föräldrarpar jag får träffa och få dela deras glädje och förväntan, det är underbart!

Förra veckan var jag på besök hos min första Doulabebis, 4 veckor efter förlossningen. Eftersom alla har varit sjuka så har det dragit ut på tiden. Han var så söt lilla gossen och jag satt mest bara i soffan med gossen på mitt bröst och bara hade det mysigt i 3 timmar! Fick ett underbart fint tackkort  som mamman och storasyster hade gjort tillsammans. Lägger upp det här på bloggen så fort jag hinner!

Den första snön har fallit här i Växjö och SOLEN skiner, lite små mysigt! :)