Äntligen har appen till Bloggplatsen kommit, lättare och roligare att blogga då.

V 31 ska jag träffa mitt nya Doulapar igen.

Tills dess har jag semester

Jag ser att inne på odis hemsida ligger det fel mail till mig. Den rätta adressen är soderlund.kim@gmail.com

Jag träffade ett eventuellt nytt par i början av denna vecka. Hon hade försökt att maila mig via den felaktiga mailen för ett par veckor sedan. Men som tur var så kom hon in på min blogg via Elinor Lindholm istället, så tack Elinor för att du länkar till min blogg! :)

Förhoppningvis ska jag träffa detta paret igen!

Detta fina fick jag Olivias mamma när jag bad om lite referenser. Jag skriver ofta om hur underbart det är att vara Doula, får träffa alla fina Doulapar och vara med på alla fantastiska förlossningar men ni får aldig höra vad mina doulapar tyckte och tänkte. Så detta var från Olivias mamma, från mitt doulapar nr 2.

"Åh, vad jag hade önskat att jag haft en doula med på min första förlossning. Vilken tur att jag skulle få glädjen och lyxen av att ha min doula Kim med mig då mitt andra barn, Olivia, kom till världen.

Min första förlossning tog 23 timmar och avslutades med sugklocka. I Sverige har vi en fantastisk vård och jag är tacksam för det, men jag känner även att allt för mycket fokus ligger rent medicinskt och att ibland det psykologiska hamnar i skymundan. Där tanken och tillitens kraft inte är att förringa.

Olivias ankomst var en fantastisk upplevelse där mitt främsta mål, att denna gång få föda fram mitt barn istället för att bli förlöst, uppnåddes. Visst hade jag god hjälp av att vara omföderska, men främst var det tack vare tryggheten Kim byggt upp hos mig. Jag hade fått verktygen till att lita till min egen kropp- och framförallt själs förmåga till att föda barn. Glöm den medicinska smärtlindringens centrala roll för en stund och tänk på det jag upplevt som viktigast: värme (bokstavligt som bildligt), positiva tankar, andning och beröring. Dessutom visste jag att jag hade både Kim och min sambo vid min sida, var och en med klara roller inför mina önskningar samt hjälpa mig att hålla mig uppe, pusha och fokusera om och när det behövdes, vilket skänkte ett otroligt lugn hos mig.

Doulans roll innan, under och efter din förlossning är det du och din partner som utformar. För oss, och framförallt för mig, var det väldigt givande att få sitta ned och bearbeta första förlossningen och diskutera förhoppningar inför kommande förlossning. Att fånga sin partner i vardagen för att ha ett sådant samtal på tu man hand vid köksbordet är inte lätt. Med en doula finns en till person där och fångar upp en, ser på saker från ett nytt ljus, ställer de rätta frågorna samt kommer med erfarenheter, tips och idéer.

Min sambo hade från början en tveksamhet till att ha med en doula på förlossningen: att bjuda in en ”främmande” människa till denna speciella och högst privata händelse, det trots allt är att föda barn. Efter våra träffar med Kim hade tveksamheten försvunnit. Det känns inte bara som du får en extra professionell tillgång med på din resa, utan även en vän. Barnmorskorna och läkarna du träffar på din förlossning däremot- de är ”främmande” människor, då du träffar dem för första gången.

Det jag kom att uppskatta mest med min doula Kim är hennes lugna röst, ärlighet och humor. Dessutom är det bara vissa människor som begåvas med den självklara samt omedelbara utstrålningen av värme inför barn.

Jag tar även med mig: att trots alla drömmar och mål man sätter upp, blir det inte alltid som man tänkt sig. Det blir bra ändå, och DU är bra ändå.

Det har varit en spännande resa, med trevliga möten och härliga förväntningar. Jag håller med Kim i hennes tidigare inlägg ”Återträff” på hennes blogg: doula.bloggplatsen.se från den 5:e april 2012: Det känns tomt nu… Men jag säger inte som efter min första förlossning: ”Aldrig mer!”, för nu ljuder ”Ja, gärna en gång till!” Tack, Kim!

Kram från Noel och Olivias mamma 19 maj 2012, Växjö"

För ett tag sedan kom Josef och hans mamma hem till mig för att kolla in det nya huset och äta god lunch. Josef är söt som socker och hans mamma är alltid så glad, trevlig och en tjej i min smak. :)

Long time no see...

Har tyvärr ingen dator hemma så jag måste blogga från jobbet och det är inte alltid jag hinner det.

Doulabebis nr 6 är äntligen här, den 24:e maj föddes en ljuvligt söt liten gosse. Redan på tisdagen den 22:e åkte paret in till förlossningen pga värkar som kom ganka tätt men dock inte så starka. Jag kom dit under kvällen och allt var väldigt lugnt, kvinnan badade och andades på riktigt bra. Hon var öppen ca 3-4 cmUnder natten avtog det lite mer, värkarna kom men var väldigt glesa. Kl 03.30 åkte jag hem för att sova ett par timmar.

Den 23:e var kvinnan och mannen fortfarande kvar på förlossningen eftersom värkarna var rätt så starka när dom väl kom samt att dom hade rätt så långt att köra och man vet ju aldrig med en omföderska ;) Fortfarande är kvinnan öppen 3-4 cm och inget nytt har hänt. Den dagen blev det mycket promenera, promenera, promenera och vila.

Den 24:e hörde kvinnan av sig och var hur lycklig som helst, hon hade öppnat sig till 5 cm och huvudet var fixerat.

Jag kom in till förlossningen strax innan kl 9 och även då låg kvinnan i badet med duschstrålen mot nedre delen av magen. Det var en mysig stund där inne, varmt, mysigt ljus och bra musik! :) Bm och en stundent kom in en gång var 15:e min för att lyssna på hjärtljuden.

Efter en stund tycker kvinnan att det börjar trycka på lite mer och värkarna är lite starkare som kommer ca var 3-5 min och håller i sig i ca 60 sek.

Vid 11-tiden vankar vi in på rummet för att kolla om det har hänt något mer med öppningen, vilket det inte har men hon är mjuk och fin och redo för ett nästa steg. En kvinnlig läkare kommer in och tar hål på hinnorna så fostervattnet går och genast sätter värkarna igång med buller och bång. Värkarna blir mer kraftfulla och kvinnan fortsätter andas på hur bra som helst och hennes man finns nära hela tiden, han masserar och försöker på sitt allra bästa sätt. En fin familj med mycket humor.

Det roligaste av allt var: Kvinnan sitter på sängkanten med lustgas och andas sig igenom en värk, mannen står framför och finns nära och jag står bakom och drar hårt längs ryggen...

Helt plötsligt hör vi hur det splachar till på golvet, massor av fostervatten kommer. Mannen börjar gapskratta och likaså kvinnan i sin lustgasmask och till slut lyckas inte jag heller så då står vi där alla tre och gapskrattar mitt i en värk med värsta sjön under oss. Jag var blöt ända upp till vaderna även om jag hade innetofflor på mig! :) Det var roligt och det fick den värken att gå...

Kvinnan andas först lite syrgas och tycker att det hjälper och jag masserar hårt längs ryggen. Men kvinnan är öppen ca 8-9 cm övergår kvinnan till att andas lite lustgas och resten syrgas men precis i slutet höjer bm lustgasen.

Bebis vill inte riktigt tränga ner så det krävs lite övertalning för att få upp kvinnan ur sängen och få henne att sätta sig gränsle på en stol och genast kör det igång. riktigta värkar som verkligen trycker på. Här fokuserar vi på andning, att inte få panik och hela tiden påminna kvinnan om hur duktig hon är, vilket jobb hon gör och att bebisen snart är här!

På knappt 2 krystvärkar är bebis ute,kl 14.44 kom en välskapt gosse på 4,3 kg.

Det är lätt att få panik när värkarna stormar kroppen, man vill bara lämna kroppen och fly....men det går inte. I stället är det bättre att känna in värken, vara i värken och låta den ha sin gång. Att få panik och spänna sig gör att värkarna gör mer ont. Man tar en värk i taget, fokuserar på den, släpper den, andas, slappnar av och så tar man en ny...

Därför är det alltid bra att ha en Doula. Barnmorskorna är bra men just i slutet av förlossningen har barnmorskorna andra saker att fokusera på och kan inte alltid ha koll på kvinnan och hennes andning. Ofast är mannen lite uppjagad och tycker det är frustrerande att se sin kvinna ha så ont utan att kunna göra nått. En Doula vet vad hon ska göra och tillsammans med pappan/partnern så blir dom ett bra team!

Jag upplevde den här förlossningen som mycket fin och med lite action. Hela vägen fram till slutet av förlossningen var den mycket fin, mysig och rolig. Kvinnan och mannen är verkligen fina ihop, har humor och kan prata om allt. I slutet gick det fort, kvinnan fick lite panik och trodde bebis ville ut fortare än kvickt. Det var ingen personl på rummet just då men med lite hjälp och en tryckning på ringklockan så gick allt bra. En härlig förlossning med bra samspel och med en suverän barnmorska. Givetvis grät jag denna gången åxå och dessutom fick jag äran att filma hela slutskedet när bebisen ville ut!

Kl 16 gick jag från förlossningen nöjd och belåten och tänkte tyst för mig själv "sådana här dagar är dom allra bästa, detta vill jag uppleva varje dag".

I går var jag hembjuden till Josef och hans föräldrar. Hur söt får man bli egentligen? Finaste Oboy bebisen någonsin! :) Dessutom har Josef världens finaste och raraste föräldrar som skämmer bort mig med trevligt sällskap, god mat och fina presenter.

Jag kan inte låta bli att klamra mig fast så innan jag åkte där ifrån hade jag redan hunnit bjuda in mig själv igen :) Dom ska nämligen flytta till hus (nybyggt) så då måste jag ju dit och titta!

Eftersom jag skulle springa vårruset i går så passade jag på att ladda upp ordentligt när jag ändå blev bortskämd med grillat och underbart goda kärleksmums!

Med godkännande får jag lov att lägga in bilder:

Finaste Josef

Josef och hans mamma

Jag, mitt Doulapar med våra tofflor.

En helt egen historia! :)

När jag gjorde ett inlägg för ett bra tag sedan så skrev jag om vad jag borde ha i min Doulaväska (inte vad jag har). På den listan stod nämligen tofflor. Givetvis fanns det inte tofflor i min väska när jag väl befann mig på förlossningen för jag hade inte hunnit med att införskaffa det.

På förlossningen när Josef skulle födas så saknade jag verkligen tofflor eftersom det blev en lång förlossning, det var kallt på bb/förlossningen och ibland väldigt blött på golvet då Josefs mamma hade mycket fostervatten som rann ut. :)

Men när ändå Josefs mamma låg i sängen en del så passade jag på att låna hennes fina tofflor från Inter Sport. Bara det att jag glömde ge dom tillbaka när hon steg upp ur sängen så hon fick säga till mig ett par ggr "skulle jag kunna få mina tofflor" eller "vart är mina tofflor".

Men nu så fick jag ett eget par, som bara är mina! :) Hur snällt är inte det? Hur bra present som helst! Jag gillar fiffiga påhitt.

Bilder på mig och Josef kommer när hans mamma behagar att maila dom till mig! ;)

På torsdag ska jag träffa lilla Josef och hans föräldrar. Som jag har längtat, ska bli hur härligt som helst! :)

I söndags gick jag på doulajour igen. Dn 13:e maj är det beräknat att en liten gosse ska födas. Men man vet aldrig,  mamman har en del förvärkar och i natt gick visst slemproppen! :)

Underbara vårväder, hoppas solen och värmen är här för att stanna! :)

I torsdags var jag hembjuden på middag hos mitt Doulapar nr 4. Hur trevligt som helst och ursöta tvillingar. Pojken är lik sin mamma och sin storebror och och flickan är lik sin pappa. Vi firade tvillingarnas ankomst med champange, mycket trevligt! :)

Som tack för hjälpen la pojken en stooor kaskadspya över hela mig mig!

Jag hoppas jag kommer fortsätta att bli uppdaterad för hur det går för mina par, för bebisarna och kanske när det är dags för tillökning igen! :)