Frida har två barn, två helt olika förlossningar. Läs den senaste här http://militarmamman.wordpress.com/2012/03/09/nar-tilia-kom-till-varlden/

Frida skriver oerhört bra och välskrivet, hon har humor och är lite som mig, ett kontrollfreak! :)

Jag borde göra min Doulaväska beredd, alltså den måste packas. Jag har tänkt att fylla den med:

• Vetekudde till mamman
• Massageolja till mamman när jag och hennes partner ska massera
• Kamera ifall någon har glömt eller behöver extra
• Ljus, för att göra det mysigare än bländande takbelysning
• Min Doulabok av Susanna Heli
• Min Doulahäfte där jag skrivit ner viktig information till mig själv om föräldrarna
• Papper och penna
• Tuggumi för en bättre andedräkt
• Dricka för att slippa huvudvärk
• Något att äta, snbb energo ex bananer, bars
• Alvedon i fall huvudvärken dyker upp
• En varm tröja om förlossningen pågår under längre tid och det finns tillfälle för vila
• Ett par tofflor (som går att tvätta av) så man slipper frysa om fötterna
• Mobil + ladare alltid bra att ha!
• Lösa pengar

Något viktigt jag har glömt? Skriver in mer om jag kommer på något.

Förra söndagen var jag på ett mycket trevligt samtal. Den 15:e mars går Doulajouren på. inte alls länge kvar. Pirrar i magen! :)

Såklart börjar kvinnan bli trött på att vara gravid och som alla andra så brukar man vilja att bebisen ska komma nu, helst igår! Men det är viktigt att försöka ta tålamod, slappna och bara ta det lugnt den sista tiden. Hennes uppdrag den sista tiden är att tänka positva tankar varje dag! :)

Boa brukar vara vanligt under graviditeten och speciellt i slutet, man fixar och ordnar. Antingen med hemmet eller med saker för den kommande bebisen, sängen ska bäddas, kläderna ska tvättas och bb-väskan ska packas. Skura lite här och där brukar vara oerhört viktigt de sista veckorna, konstigt! ;)

Doulaparet nr 3 kommer strax där efter och förhoppningvis inte samtidigt :) Men där arbetar vi åxå myckt på att tänka här och nu och inte stressa upp. Att försöka andas, slappna av och bara njuta av att snart bli föräldrar. Men det är inte alltid så lätt, alla är vi olika och alla bär vi på olika ryggsäckar med olika livserfarenheter.

Doulaparet nr 4 (som säkerligen inte blir nr 4) väntar tvillingar och har bf i april. Men barnmorskan sa till kvinnan förra veckan att nu kan bebisarna komma precis när som helst! I detta fall har jag inte jouren på samma sätt som i mina andra uppdrag, nu har jag jour dygnet runt. Vi hade ett trevligt samtal under en lunch förra veckan. Här handlar det mycket om språket. Kvinnan vill ha koll och vill känna sig trygg och använder mig därför som både stöd och tolk. Det blir mycket engelska, eller svengelska skulle man nog kunna säga! I detta uppdrag har jag skrivit mycket listor, vad man kan behöva ha hemma första tiden, vad man ska packa i förlossningsväskan och vad man behöver ha när man är på bb.

Doulaparet nr 5 träffade jag första gången förra veckan, vi har bara pratat på telefon och via sms innan. Ett par som väntar barn nr 2 i Maj. Kvinnan är mest orolig över att inte ha tillräckligt med stöd på förlossningen, att hon ska få panik och ingen ska kunna fånga upp henne. Paret vill att ska förberda och stödja mannen lite extra så han kan hjälpa sin kvinna på bästa sätt. Detta ska vi prata och träna på nästa gång vi ses!

From uppdrag nr 6 kommer jag inte längre att ha detta siffersystem, jag blir lätt virrig och känner själv att jag blandar ihop alla fina par jag träffar! <3

I dag hade jag date med mitt Doulapar som ska ha tvillingar i mars-april. Vi skulle på besök hos barnmorskan och till läkaren, ett tillväxtultraljud skulle göras samt kolla så båda bebisarna ligger med huvudena neråt.

Bebisarna växte precis som dom skulle och båda huvudena ligger neråt och inga tecken på att en förlossningen skulle vara på g. Allt är fortfarande ingenslutet! ;)

Dock så gick tvilling nr 2:s hjärtljud ner rätt så mycket ett par ggr så det blev en del extra kontroller. Först blev det en ctg-kurva men även då ville tvilling nr 2 inte riktigt som vi ville så det blev en vända ( läs lååååång vända) på förlossning. Det skulle göras fler ctg-kurvor och träffas fler doktorer. Kl 16.30 var vi färdiga och alla mår bra! :)

Men det hanns med en del funderingar och paret hann bli riktigt oroliga. Eftersom kvinnan pratar engelska och förstår inte alltid allt men väldigt mycket på svenska så var jag mest med som tolk. För henne är det ett stort stöd att jag kan vara med och tolka på ett sätt som hon förstår. Med min svengelska kommer vi långt på! :)

Som sagt, man lär sig något nytt varje dag: Så efter i dag skulle jag nog själv kunna sätta en ctg och läsa av pappret som kommer ut från maskinen! :)

I morgon är det date med mitt Doulapar nr 3 igen, ska bli kul! Vi ska träna på andning, avslappning och göra lite massageövningar. Vi får se vem som somnar först!

Länge sen igen :)

Hade en träff med ett Doulapar (nr 5) förra veckan som väntar tvillingar. Samtalet gick bra men jag var helt slut i huvudet efteråt. Samtalet blev tvåspråkigt, engelska och svenska. Haha, vi får se hur jag reder det på förlossningen.

Det kom som en chock att dom är gravida med tvillingar men det börjar lägga sig och längtan efter att dom ska komma ut börjar infinna sig. Min roll här är bara att finnas till och tolka. Kvinnan är bra på svenska men är lite lätt orolig för att inte alltid förstå när hon är uppe i en värk.

Dom har en son på 3 år som kom ut med kejsarsnitt då moderkakan låg för (placenta previa) så hon inte kunde föda vaginalt. Hon är orolig inför värkarna, hur känns det, vad ska man göra, när ska man åka in, hur gör man när det är två osv.

Jag ska med på nästa ul och vara med och träffa doktorn, mest för att kvinnan är orolig och rädd för att missa viktig information pga språket.

Mitt Doulapar nr 3 träffade jag förra lördagen för en fika på stan. Vi pratade förlossningsplan och önskemål. Nästa gång ska vi prata andning, massage och avslappning.

Pappan är mycket nervösm och vill egentligen att hon ska förlösas med kjesarsnitt.

Nu händer det mycket, många Doulapar. Jag måste hela tiden skriva ner lite stödtext så jag kommer ihåg allt, viktiga saker såsom önskemål, tidigare erfarenheter och lite om hur vi ska lägga upp nästa samtal.

I går hade jag samtal med mitt Doulasamtal nr 2 som har bf i slutet på Mars månad. Kvinnan är väldigt orolig som person och grubblar mycket. Hon sa själv att hon kan vara väldigt negativ. Hon säger "hellre att jag tror att allt kommer gå åt helvete och sedan bli positivt överaskad om det inte gör det".

 Min arbetsmetod och mitt sätt att se på saker är mer "allt kommer att lösa sig på ett eller annat sätt. Det är viktigt att se saker positivt, vara i nuet och inte fokusera så mycket på det som har varit eller för långt fram i i framtiden". Under ett värkarbete är det verkligen fokus på nuet som gäller, inte ligga 10 värkar framåt och tänka "det här kommer aldrig att gå, jag dör". :)

I bland blir det inte som man tänkt sig, men oftast blir det bra ändå! Jag försöker peppa mitt Doulapar nr 2 till att tro mer på sig själv, att hon kan föda barn. Ibland behövs det lite hjälp från en barnmorska eller en läkare men bara för det så är man inte värdelös på att föda barn. Det viktigaste i slutändan är att kvinnan och barnet ska må bra!

Kvinnan är nu i vecka 30 och hon har som önslemål att vi ska ses 2 ggr till innan förlossningen. Hon ska våga lita mer på sig själv, våga be om hjälp och våga säga till när något känns fel.

På förlossningen kommer jag ha många uppgifter, ha koll på förloppet, sätta upp håret, smeta in lypsyl, se till att kvinnan inte får panik, vägleda mannen att hjälpa kvinnan på bästa sätt, massera och putta henne ur sängen. Hon säger själv att hon kommer bara bli liggandes på rygg och vägra flytta på sig! Men vi får väl se vem som bestämmer?! :)

Sen så ska jag ha ett Doulasamtal på lördag med mitt par nr 3 som har bf andra veckan i april. Vi ska träffas på ett fik och skriva förlossningsplan. :)

I slutet på förra veckan ringde en kvinna som är gravid och ska ha tvillingar i mitten på mars. Hon är från USA och har bott i Sverige i ca 5 månader. Vi ska träffas i morgon för att se om jag kan vara något för dom. Paret har sedan tidigare en son på 3 år som föddes med kejsarsnitt. Nu vill hon men inte han föda vaginalt. Just nu så ligger båda tvillingarna med huvudena neråt, så vi hoppas på det bästa!

Det var allt för mig för denna gång. Hoppas att jag hinner uppdatera i morgon efter mitt "första mötet" samtalet!

Nu när det är nytt år och en massa nya möjligheter så hoppas vi på ännu fler bebisar under år 2012. Jag hoppas i alla fall på att få vara med på många förlossningar och få se en massa söta bebisar möta världen.

Jag hoppas att ni som läser bloggen och gillar den sprider ordet vidare. Dela gärna bloggen med andra och gilla den på facebook.

Ni som har frågor eller funderingar kontakta gärna mig via kommentarsfältet längre ner eller via min mail på soderlund.kim@gmail.com                        

I går fick jag ett sms av en blivande mamma som skrev "Tack för i går, det kändes bra", sånt värmer i hjärtat, då vem man att det man gör betyder något.

Hej fina bloggläsare!

I dag har jag träffat mitt Doulapar nr 3 för andra gången. Det blev en mysig sconesfrukost och mycket husprat ;)

Vi precis som dom håller på att bygga hus, så det finns mycket att prata om!

Detta paret har bf andra veckan i april. Det här är ett lite annorlunda uppdrag med väldigt mycket känslor. Paret har sedan tidigare en dotter som tyvärr dog direkt efter förlossningen. Mitt arbete som Doula i detta uppdrag kommer att handla om total fokusering på mamman och det mentala. Mamman som blev katastrofsnittad förra gången vill denna gången inte alls bli snittad, ha så lite smärtlindring som möjligt och vill till 100% vara närvarande på sin förlossning. Pappan som lätt blir uppstressad och som givetvis har tragiska minnen sen förra gången ska givetvis få det stöd han vill ha. Men han säger själv att just på förlossningen vill han att mitt fokus ska ligga på mamman och han själv ska göra allt för att hålla sig lugn :)

Dom har fått låna min bok "föda utan rädsla" som pappan och mamman ska läsa. Nästa gång ska vi prata om avslappning och andning och även göra lite avslappningsövningar.

Mitt ledord i detta uppdrag är: Medveten närvaro.

Och givetvis får paret mer professionell hjälp utav läkare, en specialistutbildad barnmorska och en psykolog.

Jag är oerhört glad och hedrad att paret valde mig som sin Doula, att jag har fått förtroende att få vara med på denna underbara men läskiga resa! Det är inte lätt att hålla sig professionell när någon sitter och berättar om något så tragiskt om sitt barns bortgång, det är svårt att hålla tårarna borta. Man får bita sig i tungan och låtsas som man fått något i ögat!