I torsdags skulle tvillingmamman på ultraljud och jag fick äran att följa med. Två små livliga krabater låg inne i magen och fajtades om vem som skulle ha mest plats. Det är inte mycket plats över! Det gick bra att mäta tvilling nr 1 som ligger fixerad med huvudet nedåt. Tvilling nr 2 ligger med huvudet upp och fötterna ner och vägrar göra sig redo att förlösas. Tvilling nr 2 ligger bakom sitt storasyskon och ville inte låta sig mätas, så det gick tyvärr inte att få några mått eller kolla flödet i navelsträngen. Tyvärr så har tvillingarna inte så mycket val längre, snart måste dom ut innan magen sprängs! :)

Eftersom doktorn inte kunde mäta ordentligt så sa hon "det här går ju inte längre, nu måste dom ju ut snart" :)

Tvillingmamman är i vecka 39 och får inte gå längre än till slutet av nästa vecka.

Vi fick komma in till en annan doktorn för en bedömning och hon gjorde en rejäl hinnsvepning så både tvillingmamman och jag fick andas i kapp ;) Men doktorn fick äran att klappa tvilling nr 1 på huvudet! :)

Nästa vecka ska hon på en ny bedömning och en ny hinnsvepning men antagligen så får dom sätta igång henne lite försiktigt och se om tvillingarna vill komma ut den vaginala vägen. Det gjorde absolut inget att tvilling nr 2 ligger med fötterna nedåt eftersom tvilling nr 1 banar väg först så tvilling nr 2 får gärna komma med fötterna först!

Nästa vecka blir det nog 2 doulabebisar kanske 3 om jag har tur! :)

Jag läser en super bra blogg som handlar om träning, kost och det vardagliga mammalivet. Det finns mycket man ska tänka på efter att man burit en bebis eller två i magen och Lovisa kommer med en massa bra tips på hur man kan äta och vad man kan äta om man vill tänka lite extra på det man stoppar i magen.

I det sista inlägget som Lovisa skriver handlar om magövningar efter en graviditet. Man ska inte göra situps och varför kan man läsa om i hennes blogg.

En Doulabebis har kommit, mitt Doulapar nr 2 har fått en flicka! I natt kl 03 fick jag ett sms där det stod att kvinnan hade täta sammandragningar men skulle pröva att ta 2 alvedon och sen försöka sova. Hörde inget mer förren kl 07,50 då mannen ringer och säger "nu åker vi in". Jag var totalt yrvaken så jag slängde på mig kläderna, svepte i mig ett glas yoggi och körde det fortaste jag kunde till förlossningen. På vägen hann jag även med att skicka ett sms till mina andra Doulapar om att jag skulle ha telefonen på ljudlöst under dagen.

Jag kom in till förlossningen strax efter Doulaparet. En mycket trevlig Barnundersköterska visade mig in till deras rum. När jag kommer in på förlossningsrummet står kvinnan på alla fyra i sängen och säger "jaaaa". Kvinna hade gjort det mesta av jobbet hemma och var öppen 10 cm när hon kom in. Mannen står fint vid kvinnans sida och masserar henne i ryggslutet medan jag står vid huvudändan och pratar lugnande med henne, berömmer henne för vilket bra jobb hon gör och hur fint hon andas.

Ibland tappade hon fokus och börjar i stället säga "kan inte", "nej" eller "aj". Men det var lätt att få henne tillbaka, hon lyssnade fint på både mig och barnmorskan!

Efter ca 20 min på förlossningen kom en helt perfekt liten bebis ut, galet bra jobbat av föräldrarna!

Ett flickebarn på 3342 gram och 50 cm lång.

Moderkakan kom ut efter lite extra stimulering och flickan sökte direkt efter bröstet som åxå hann med att bajsa ner hela sin pappa! :)

En perfekt morgon!   

http://blaval.wordpress.com/2012/03/18/att-foda-barn-med-fullkomligt-stod-resultat-basta-upplevelsen-nagonsin/#

Läs!

Förvirrad som jag är vet jag inte om jag har döpt tvillingarna till Doulapar nr 4 eller 5. Ett tag i min vildaste fantasi trodde jag att alla skulle föda i turordning, men det verkar inte blir så! ;)

Kvinnan som har tvillingar i magen har haft en bra graviditet, inga annorlunda krämpor än dom som är normala. Inga komplikationer eller så.

Förra veckan började det komma lite förvärkar. I går var det lite starkare värkar och vi trodde att det var på gång. I dag har slemproppen gått. Så nu väntar vi bara! Spännande...

Jag läser Susanna Helis bok för glatta livet och hoppas att något ska stanna kvar i mitt huvud.

Förra måndagen var jag hemma hos mitt Doulapar nr 3 som har bf i början av April. Det blev som vanligt mycket god mat, bebisprat, förlossningsprat, en himla massa känslor och så lite husbygge på det!

Jag hade en del frågor i mitt huvud som jag kände att jag behövde få svar på innan förlossningen. Dessa frågor rörde till ordentligt och det blev ett mycket känslosamt möte, dock ett fint möte. Har upplevt att mannen som lite sluten i sitt sätt och pratar helst bara om kvinnan och hennes mående och hur orolig han är för henne. Han vill helst inte tänka på sig själv, hur han mår eller hur han känner efter det som hände när deras första barn dog.

Mitt fokus ligger egentlugen på det som händer här och nu och på det lilla liv som ska komma. Men ibland behöver man blicka bakåt för en stund och för att det ska bli mer lätthanterligt att vara i nuet. Ett barn som inte lever är fortfarande ett barn, någons dotter och någon som faktiskt ska bli storasyster inom ett par veckor. Det är viktigt för just mitt Doulapar.

Nu väntar vi bara på värkar! :)

Har ju glömt bort att visa det fina kortet jag fick av mitt första Doulapar efter att lille Olof kommit till världen!

I går fick jag ett mail, en förfrågan från ett blivande föräldrarpar som väntar sitt första barn. Jag hoppas på ett första möte. Förlossningen ska ske i slutet på april, början på maj.

Förra veckan fick jag ett annat meddelande från en gravid kvinna som väntar sitt andra barn. Hon är lite sugen på att ha en Doula med på den kommande förlossningen. Mannen är tveksam. Därför har jag lovat att skriva ner ett par rader om vad en Doula är, vad hon gör och vad hon är bra på.

Vi får se vad som händer! :)